Det händer igen….

Söndag. Varmt. Innan frukost. Sällskap av maken. Bestämmer mig för att förra söndagens händelse inte ska få begränsa mig. Vi springer samma löprunda idag, som jag hade tänkt att springa då. Idag har jag ju sällskap. Jag tänker först att maken får springa före mig, men ändrar mig och tar täten själv. Är fast besluten om att fixa att springa förbi stället som paralyserade mig sist. Jag fick ett påslag i både snabbare hjärtslag och stummare ben, men jag fixade det ändå galant om jag får säga det själv ! Vi springer vidare och genom ”min” favorittunnel. På andra sidan finns ett hus. Vi har aldrig sett någon där, varken människa eller djur. Idag kom två stora hundar utspringande och skällde mot oss. Jag hade hunnit springa förbi huset, men de hoppade upp mot min man. Vi båda ropar till ägaren att ropa in sina hundar. Hon lyckas, men båda hundarna hinner hoppa upp mot min man. Ägaren springer efter oss och ber så otroligt mycket om ursäkt, flera gånger. De brukar vara kopplade i lina fick vi höra. Så bra, MEN så synd att de inte var det idag… Jag som kände mig så nöjd över att våga springa här igen och DET HÄNDER IGEN! Inte samma hundar, utan två andra. Vad är oddsen för det? Känner att jag saknar ord. Blir både ledsen och förbannad över att man inte kan ha hundarna i koppel, lina eller staket runt tomten. Självklart vill även hundar springa fria, men det måste vara inom ett avgränsat område eller att man har fullständig kontroll över dem. Vill aldrig behöva skriva en rad om detta igen… Vet inte om jag kommer att springa denna favoritrunda något mer. Numera är det inte en favorit längre, då jag de två senaste gångerna fått blir rädd på riktigt.

Så otroligt tråkigt att behöva bli rädd och känna obehag, när man gör det man gillar mest av allt!

Jag hade tänkt att springa längre än vad det blev. Benen blev superstumma av hundhändelsen, så det blev till att ”bara” springa hem. Rundan blev ändå 11,4 km, så det är jag väl nöjd med. Maken sprang intervaller på de sista tre km, då det är raksträcka på asfalt. Mina ben fixade tyvärr inte det idag. Avslutade ju rundan med vår backe på 1 km uppåt. Sprang hela trots superstumma ben. Där fick jag min pannbensträning för idag!   Denna vecka har jag fått ihop 33,8 km på tre pass (onsdag, fredag och söndag). Det är jag riktigt nöjd med.

Running

Det händer igen

Frukost i bikini på altanen efter löppasset kan jag leva med nästa alla dagar året om…

Breakfast

2 kommentarer
  1. IGEN…. Helt sjukt!
    Har du gjort polisanmälan? De kanske inte gör något just av din anmälan, men om flera anmäler samma hundar så kanske det händer något.

    1. Ja, eller hur!! Fattar inte hur det ens är möjligt att drabbas av detta två helger i rad!!
      Jag fick rådet av en som arbetar med hundar att jag skulle göra en polisanmälan. Jag har inte gjort en anmälan, men dock tipsat polisen om båda händelserna. Kram Vickan

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras