I DID IT!

Trots usla väderförhållanden för ett geggigt traillopp, stod vi där på startlinjen tillsammans. Jag och maken. Detta var ju min Alla hjärtans dag present till honom. Från början sa väderleksapparna sol och 28 grader. Kanske i varmaste laget, men jag gillar sol. Idag sa samma väderleksappar 16 grader och regn – under hela loppet. MEN – I did it! 21 km traillöpning.

Fattar ni?!? Ett sommarmål är uppfyllt. Ett livsmål är uppfyllt.
Ett Bucketlistmål är uppfyllt. Jag har sprungit min allra första halvmara!

I Did it

När jag började springa igen 2015, så var milen en utmaning. Tänk vad saker och ting kan ändras genom passion till något. Idag sprang jag alltså KolmårdsRundan 21 km.

Min löparberättelse från loppet
Det var blött i gräset på startområdet. Det var kalla droppar som kom från himlen. Där stod jag i linne och korta tights och magen pirrade massor. Jag hade haft en dålig natt med lite sömn och jag undrade ärligt om jag skulle fixa detta. Men när startskottet gick så försvann allt pirr och alla negativa tankar. Seriöst, de försvann verkligen med första löpstegen. Det här var ett lopp som passade mig! Jag älskar skogsstigar och kuperad löpning. Min make däremot gillar egentligen inte skogsstigslöpning alls, utan vill helst springa på asfalt eller grusväg. Det var mycket stigning i början på smala stigar, som var fulla med rötter åt alla möjliga håll, stenar och berghällar… Jag vet att maken inte gillar detta, så det var så himla typiskt att han skulle stuka till foten efter bara 1,8 km. Han skrek till och jag trodde allt var kört. Han satt ner ett tag, efterlöparen kom ifatt oss. Vi var sist. Efter några minuter kände han dock att han kunde fortsätta. Det gick inte fort i början… Jag spritte i mina ben som ville springa på, jag älskar ju sånt här underlag! Men jag kunde ju inte lämna maken ute i skogen. Så kom vi till grusvägen, då kände maken att han kunde speeda på steget lite och jag hängde på.

Efter ca 7 km kom vi till Nävsjön. Då började små smala skogsstigar igen, blandat med långa bitar på spänger. Jag gillade underlaget och det gick inte att tänka på något annat eller titta upp – allt fokus fick ligga på att se vart man satte fötterna. Skönt att bara ha fokus här och nu! Jag brukar inte dricka så mycket när jag springer, men idag behövde jag det. Jag drack bara 2-3 klunkar på vätskestationerna och tog sportdryck för att få energi. Trots att det regnade konstant, så rann svetten. När vi kommit runt Nävsjön och kom ut på grusvägen igen så sprang maken ifrån mig. Jag hade ju väntat in honom tidigare när han skadade sig, så jag blev faktiskt lite sur. MEN så tänkte jag, att skit i det – jag kör mitt lopp och han får springa.

Det var svårt att springa om andra på alla extremt smala skogsstigar. Så långa sträckor fick jag springa i en löptakt som var lite för sakta för mig. Men eftersom jag inte hade något eget tidsmål plus att jag dessutom hade stått still en bra stund där vid 1,8 km, så kände jag varken stress eller brådska. När det var 5 km kvar fick jag grym magknip. Jag tror att det var för att jag druckit sportdryck på vätskestationerna. Jag brukar aldrig dricka sportdryck, så troligtvis sa magen ifrån. Det kändes dock bättre när jag sprang, så jag trotsade magknipen och fortsatte. Efter 3 km släppte det.

Jag kom till slut i mål på tiden 2:08:35. Personbästa! Haha, jag nu har jag ju inget annat att jämföra med, men nu har jag det för framtiden! Den här banan vill jag springa igen! Absolut. Jag älskade det tekniska. Maken tyckte inte alls om det. Han tyckte att det var en mindre mardröm + att han hade ont i foten och i knät som han också slog i när han föll handlöst. Jag blev inte förvånad över hans reaktion efter målgång, eftersom han inte gillar skogslöpning annars heller. Men jag hade väl hoppats på att loppet skulle ändra hans inställning. Så nästa gång hoppas jag att det inte regnar och att jag har en springkompis som också älskar kluriga skogsstigar. För det är kul att dela upplevelsen med någon och det var ett tufft men roligt lopp. Jag säger det igen – jag har sprungit min allra första trailhalvmara! //Vickan

Löpning

Ovan var innan loppet. I regnet. Med en fin fläta. När jag kom hem och skulle duscha var flätan en enda tova! Har aldrig varit med om det tidigare, den gick knappt att reda ut. Säkert en blandning av regn, salt från svett + att jag fastnade i lite grenar ibland.

Nedan chippet runt fotleden som läste av mitt lopp och mina älskade löparskor Asics Gel-Nimbus 20. Det funkade alldeles utmärkt att ha vanliga löparskor på sig. Visst var det halt på många ställen, men även de med dobbskor halkade till.

Chip för löplopp

Trailhalvmara

En medalj som jag är stolt över! Riktigt stolt!

Medalj

Mina tankar innan loppet hittar ni här.

5 kommentarer
  1. Så imponerad av att du klarade en trailhalvmara!
    Så kul att få ha följt med på din resa här på bloggen.
    Härlig löparberättelse??!
    //Signe

    1. Roligt att höra att du följer min blogg :-)! Det var många känslor som spreds i kroppen när jag sprang över mållinjen. Ett lyckorus utan dess like… Kram Vickan

  2. WOW – härligt jobbat i regnet! Grattis!
    Alltså vad jag har missat dina blogginlägg under sommaren. Mitt sommarmål var att vara borta från dator/mobil så mycket som möjligt. Jag lyckades faktiskt ganska bra, men inser nu att jag har missat på tok för mycket :-)! Jag läser ikapp….

    1. Tack Charlotta! Härligt att du lyckades med ditt sommarmål. Ett bra sommarmål! Jag borde egentligen också lära mig av dig…
      Kul att du gillar mina blogginlägg och läser ikapp :-)!! Och jättekul med alla dina kommentarer <3! Kram Vickan

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras