En söndagsmil med mannen i Vrinnevi. Jag kände mig lite seg innan, men det brukar släppa efter de första löpstegen. Idag var dock varenda steg på dessa 10 km en kamp. Pannbenet fick hårdjobba. Jag ger sällan upp och trots lite för mycket kämpande idag fullföljde jag löprundan. Kände mig som en krigare och ändå stolt över att jag inte gav upp. Varje steg kändes tungt. Tror faktiskt inte jag någonsin sprungit en så tung mil förut. Känslan efteråt var tack å lov fantastisk. Det konstiga som känns i kroppen blir absolut inte värre av träning, men det känns inte bra under tiden jag tränar. Så att inte träna, trots alldeles för mycket motgång och kämpande är heller inget alternativ. Men jag längtar något galet efter flowet, efter känslan när benen liksom springer av sig själv och när man inte vill sluta springa för att det bara känns så fantastiskt… //Vickan
Hej! Mitt namn är Vickan. Min blogg Life in a happy way handlar helt enkelt om att livet blir gladare om man är aktiv. Det blir en hel del löpning, veckans tips på cirkelpass (varje måndag), hemmaträning och annat som gör livet happy! Jag tränar för att jag mår bra av att träna och naturligtvis mår jag bra för att jag tränar. Jag har gjort en ganska stor viktresa och haft flera längre träningsavbrott pga skador och sjukdomar. Men jag har kämpat mig tillbaka och mår nu bättre än någonsin. Alla tränar utifrån sina förutsättningar och möjligheter, men alla kan göra något!! Kan jag, så kan du! Jag är utbildad till idrottslärare och socionom. Idag arbetar jag som kurator på en gymnasieskola. Hoppas att du finner inspiration här på bloggen och att du också får känna life in a happy way!
Life in a happy way
Error: No feed found.
Please go to the Instagram Feed settings page to create a feed.
Jag blir så imponerad av ditt fokus. Önskar att jag också hade ditt pannben – jag hade gett upp och börjat gå…..
Börja träna med någon, så är det lättare att fullfölja det man har tänkt eller bestämt. Svårare att ge upp när någon är med… Då kan du träna på ”att bita ihop” och använda pannbenet. Tycker att jag ofta behöver det även i vardagen… Kram Vickan