Kände mig som en krigare

En söndagsmil med mannen i Vrinnevi. Jag kände mig lite seg innan, men det brukar släppa efter de första löpstegen. Idag var dock varenda steg på dessa 10 km en kamp. Pannbenet fick hårdjobba. Jag ger sällan upp och trots lite för mycket kämpande idag fullföljde jag löprundan. Kände mig som en krigare och ändå stolt över att jag inte gav upp. Varje steg kändes tungt. Tror faktiskt inte jag någonsin sprungit en så tung mil förut. Känslan efteråt var tack å lov fantastisk. Det konstiga som känns i kroppen blir absolut inte värre av träning, men det känns inte bra under tiden jag tränar. Så att inte träna, trots alldeles för mycket motgång och kämpande är heller inget alternativ. Men jag längtar något galet efter flowet, efter känslan när benen liksom springer av sig själv och när man inte vill sluta springa för att det bara känns så fantastiskt… //Vickan

Kände mig som en krigare

Skogslöpning

Löpning

Milen i Vrinnevi

3 Comments
  1. Jag blir så imponerad av ditt fokus. Önskar att jag också hade ditt pannben – jag hade gett upp och börjat gå…..

    1. Börja träna med någon, så är det lättare att fullfölja det man har tänkt eller bestämt. Svårare att ge upp när någon är med… Då kan du träna på ”att bita ihop” och använda pannbenet. Tycker att jag ofta behöver det även i vardagen… Kram Vickan

Leave a Reply

Your email address will not be published.