Tips till löprundan

Jag hör ofta tjejer berätta att de är rädda för att springa själva och för att springa när det är mörkt ute. Ärligt talat så har jag aldrig hört en kille berätta att de är rädda för att vara själva i skogen eller när det är mörkt. Det känns så ruttet att man ska behöva känna sig begränsad. Jag är tyvärr en av alla dessa tjejer. Jag har blivit jagad i skogen av en psykiskt sjuk man en gång, så jag har tyvärr en egen erfarenhet. Nu närmar sig dessutom den mörka årstiden och jag har lite tips till löprundan, så att du ska kunna känna dig lite säkrare.

Mina tips till löprundan:

  • Jag berättar alltid för familjen vart jag ska springa och ungefär hur länge jag tänker vara borta. Om ingen är hemma skriver jag en lapp eller ett sms. Om du bor själv, skicka ett sms till en familjemedlem eller vän med denna info.
  • Säg ”Hej” till de du möter när du springer. Det känns tryggare att veta att någon har sett dig under tiden du springer.
  • Ha med dig mobilen, gärna i ett flipbelt eller annat midjebälte så syns inte mobilen för någon annan.
  • Använd lunchen att springa på, då det är ljust och kanske mer centralt.
  • Leta reda på springkompisar. Gå med i en löpargrupp, fråga efter löparkompisar i ”Springande tjejer” facebookgrupp eller fråga på jobbet om det finns någon som vill springa. Genom en löpargrupp (till exempel Runacademy) kan man hitta nya löparvänner att springa tillsammans med även utanför löpargruppen.
  • Installera en app så kan anhöriga/vänner se vart du är. Jag har installerat ”Hitta vänner”, så min man och mina barn kan se vart jag är. Det känns tryggt. Snapchat har ju även den funktionen.

Jag har precis börjat våga springa lite mer själv och känner mig lite tryggare och modigare om jag gör sakerna ovan. Det kan ju också vara så att man ramlar och skadar sig och då känns det skönt att veta att anhöriga kan hitta mig.

Igår kväll sprang jag milen i skogen med två härliga löpare, som jag har lärt känna via löpträningar på Runacademy. Jag vågar tyvärr inte springa milspåret själv, kanske mest för att jag vet att det finns en hel del djur (bland annat vildsvin) på sträckan och jag är lite rädd att möta dem själv. Att vara rädd för att springa själv måste ju inte bero på andra personer, utan det kan ha en massa olika anledningar. Förutom att det är fantastiskt skönt med sällskap, så är det ju dessutom väldigt kul att dela intresse med någon och prata lite under tiden man springer. Tack Maja och Marcus för en superhärlig löprunda! //Vickan

Tips till löprundan

Löparkompisar

1 kommentar

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras