Första veckan utan axellås

En del av er läsare kanske tycker att det är jobbigt och ointressant att höra om min axeloperation och rehab tillbaka till vanligt igen. Det är dock ganska många som har hört av sig och är tacksamma och glada för mina berättelser, i både med- och motgång. Att det är en pepp på deras rehabresa, även om inte alla har opererat just axeln. Jag är så glad och tacksam för era meddelanden. Det peppar mig framåt också. Så här kommer en liten rapport av min första vecka utan axellås.

Det är tydligen ganska vanligt att man har axellås i 6 veckor, men jag behövde tacksamt ”bara” ha det i 4 veckor. Första dagarna utan var riktigt scary. Jag var så rädd att råka göra något fel och ”slå upp” skadan igen. Och jag måste erkänna att det faktiskt inte har varit så lätt. Att inte alls få använda en arm som bara hänger där helt fri och ser frisk ut. Jag har gjort många små ”misstag”, vilket tyvärr känns direkt i form av smärta. Att öppna en burk och hålla emot med högern eller råka dra i den tvättade t-shirten med båda händerna eller sätta på och stänga av kranen med högern… Det kommer av gammal vana.

Värktabletter, sömn och rehab
Jag trappade ner på de starka värktabletterna, men det fick jag tyvärr öka upp igen. Det blir lite moment 22 inför natten. Tar jag värktabletten blir jag pigg och kan inte sova, tar jag inte värktabletten har jag ont och kan inte sova därför. Jag har inte sovit ordentligt på 5 veckor nu. Det är tufft. Riktigt tufft. Det börjar kännas mentalt också. Rehab går ok. Jag känner nog lite utveckling på de nya övningarna, men det gör ont att göra dem. Jag biter ihop och kämpar på 3 gånger om dagen.

Fysisk aktivitet
Fysisk aktivitet har blivit så galet mycket bättre sedan axellåset åkte av. Nu kan jag pendla fritt med vänsterarmen, istället för att den måste hålla ihop jackan. Högerarmen hänger mest rakt ner, men jag försöker få lite pendling i den med. Farten och längden på promenaderna har ökat rejält. Jag är nu uppe i 7 km-promenader i 10 min/km på kuperade skogsstigar. Förra veckan var längsta promenaden drygt 4 km och farten låg i snitt runt 13 min/km. Genomsnittet på antal steg/dag blev 13776. Jag gör även 10 benböj på varje promenad (2 ggr per dag) och 10 crunches varje rehabtillfälle (3 ggr per dag).

Julfilmer
Julfilmer – jo, det fortsätter😃. Tur att julafton är snart, så att jag kan vänja mig av med julfilmerna snart😜. Jag trodde nog att jag sett alla julfilmer som finns på Netflix och Viaplay, men då visade det sig att TV4 Play hade en massa fina julfilmer. Lyckos mig. Denna vecka har det faktiskt blivit 17 st (!!), varav en med mannen. Det kom som en stor och fin överraskning.

Sol
Ä N T L I G E N ! Solen har varit framme flera dagar och jag har hunnit ut och kunnat njuta av solen. Underbart. Jag älskar sol och det känns lite som ”medicin”. ☀️

Sorg
Tyvärr avslutades veckan med en stor oväntad sorg. En kollega som jag haft i 22 år, gick bort efter en mycket kort sjukdomstid. Världen är nu betydligt fattigare. Mina tårar bara rinner.💔❤️

Jag gick en promenad på mina favoritstigar i skogen idag för att låta tankarna flyga. Solen lyste på mig. Tårarna strilade ner för kinderna. Jag stannade till i solen och byggde ett hjärta, som ett eget litet farväl. Jag tog ett foto och då blev det en solprick i hjärtat. En tillfällighet, men så talande. José spred alltid glädje runt omkring sig och var en fantastisk människa på alla sätt. Jag kommer att komma ihåg José som en solprick. Det blir en fin och mycket talande ”symbol” för honom.

Saknar att kunna göra
Jag saknar såklart att göra oerhört mycket saker, då jag fortfarande inte alls får använda högerarmen. Men just nu skulle jag helst vilja kunna sätta upp en tofs eller göra en fläta, skala en mandarin, knyta skorna, sova på sidan och kramas på riktigt. Jag saknar allra mest att kunna köra bil och att springa. Men det får tyvärr vänta ytterligare några veckor.

Det har varit en omtumlande vecka med mer värk och tårar än vad jag hade förväntat mig. Nu hoppas jag att julveckan blir lugn, värkfri, harmonisk och solig. //Vickan

Sol

Jag spräckte 5 km-gränsen i onsdags. Härlig känsla!

5 km

Jag fick med mig min fina vän Sussie på fredagshoppet. Härligt att få dela mitt första riktiga fredagshopp efter operationen med henne.

Fredagshoppet

Jag spräckte 7 km-gränsen i lördags. Go känsla och jag blev till och med svettig av tempot och höjdmeterna.

7 km

Högsta punkt på min promenad.

Promenad

SOL i ansiktet är lyx!

Första veckan utan axellås

Blå himmel

Igår fick jag med mig mannen ut på en 7-km runda. Skönt med sällskap.

Promenad

Ser ni solpricken i hjärtat? Det är från dagens ”gråtrunda” i skogen.

Sorg

Kottehjärtat…

Kottehjärta

 

No Comments Yet

Leave a Reply

Your email address will not be published.