Glädje, eufori, lycka, tacksamhet och runnershigh

Jag har så mycket spring i kroppen! Idag är det dag 53 utan löpning. Men idag är det verkligen inte vilken dag som helst. Utan IDAG FÅR JAG SPRINGA IGEN!!! Lyckan är total. Till och med så att tårarna kom när fysioterapeuten igår sa att jag fick testa att springa igen. Jag måste starta lugnt, springa på underlag som är säkert utan att ramla och känna efter ordentligt. Jag valde idag breda elljusspåret, den kortaste rundan och löparskorna med grövst mönster under. Nu ska jag vara klok, så att löpningen blir hållbar och något jag kan fortsätta med. Min man följde med, vilket kändes tryggt. Jag var faktiskt lite nervös innan löprundan idag… Det har gått nästan två månader utan ett enda löpsteg. Ärligt så går det inte att med ord beskriva känslan i kroppen. Den bara skrek av glädje, eufori, lycka, tacksamhet och runnershigh. Allt på en gång. I kubik. GAAAH så härligt!!! Längst bort på rundan kom det ett ”Ronjas vårskrik”. Jag kunde inte behärska mig. Mannen bara skakade på huvudet och garvade. Även han är nog glad att jag kan springa igen😉 ! 3 MAGISKA KM! Länge sedan jag kände mig så här lycklig!! Tjöt till och med glädjetårar när jag kom hem.

Hela den här operationen och tiden efteråt har varit så galet mycket jobbigare, mer påfrestande, ondare, tuffare och psykiskt kännbar än jag hade kunnat föreställa mig. Fysioterapeuten såg igår hur jag mådde, så han kanske godkände löpning för mitt mående skull. Men troligtvis för att jag faktiskt får springa. Jag frågade inte, utan bara sög åt mig! Det hjälpte!! Bättre medicin än så här kan jag inte få!! //Vickan

glädje, eufori, lycka, tacksamhet och runnershigh

Löpning

3 magiska km

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras