Ibland är steget över tröskeln stort

Jag har sovit riktigt dåligt i natt, suttit i Meet-möten vid datorn på jobbet heeela dagen och jag hade bara gått 1726 steg när jag kom hem vid kl. 17.00. Efter middagen kröp jag ner under en filt i soffan och tänkte parkera mig där resten av kvällen. Opepp och trött. Det var regn, blåst och +4 grader ute.

Så gick ena tonårssonen ut på en promenad. Och sedan gick andra tonårssonen också ut på en promenad. Då kunde ju inte jag sitta och vara nöjd med mina 1726 steg… På med keps, regnjacka och ut på gångvägarna. Det var faktiskt inte alls skönt i tråkvädret. Jag glömde vantar och trots att jag drog in dem i ärmslutet, var de mycket kalla. MEN nu efteråt är det magiskt SKÖNT. Jag är pigg, gladare, har fått betydligt fler steg i på måbrakontot och jag ångrar inte en minut utomhus!

Ibland är steget över tröskeln STORT när man ska ut eller ska träna – men man ångrar sig ju faktiskt aldrig efteråt! Jag har inte många sådana här dagar (när jag inte vill röra på mig), men jag är så glad att jag kom ut ikväll. Och denna gång får jag väl tacka mina tonårssöner som omedvetet fick mig ur soffan.

Nu i pandemitider och vi som dessutom har personlig lockdown här i Östergötland, så ska man ju vara försiktig med att träffa andra. Ett tips kan då vara att bestämma tid med en vän eller sin träningskompis och att ni båda går samtidigt på var sitt håll, men pratar i telefonen istället. Då blir promenaden av, för du kan ju inte banga när ni har bestämt ;-). //Vickan

Ibland är steget över tröskeln stort

Vitsippor

Vickan

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras