Jag har inte sprungit med löparklocka sedan 9 maj… Två månader. Två långa månader. Maj och juni brukar vara mina absoluta favoritmånader att springa och nu har jag missat dem helt. Inte mycket att göra något åt när man är skadad. Idag var första gången som jag sprang och gick om vartannat på ett genomtänkt upplägg. Jag fick prata högt med mig själv för att verkligen genomföra planen för rehablöpning: 500 m promenad – 500 m jogga, tur och retur Yxbacken. Det är drygt 4 km, grusvägsunderlag och ganska plant. Jag hade turen att få uppförsbackarna när det var dax för promenad. Jag höll mig till planen till punkt och pricka. Stolt över det, för känslan är ju att jag bara vill fortsätta att springa. Jag sprang galet lugnt och gick sakta. Målet för idag var bara att genomföra joggdelarna utan stor smärta. Jag kände av hamstringsfästet genom hela passet, men med en låg smärtkänsla.
Efteråt kändes det helt ok och absolut inte sämre, så det är ju ett bra betyg på att jag gjorde rätt. Nu håller jag tummarna hårt, riktigt hårt, för att detta är vändningen. Eftersom det är fredag, blev det såklart ett fredagshopp på toppen av Yxbacken. //Vickan
Fredagshopp med Bråviken bakom mig.
Afterrun på altanen. Det blev en ProBrands – en vinst i en midsommartävling.
