Med nya vandringskängorna på och Diclofenac, som hjälpte redan från första smörjningen, kände både jag och mina hälsenor oss redo att anta dagens vandring på 5 km enkel väg och toppbestigning av Daalåejvie, 1337 möh. Vi parkerade vid Sånninggården i Klippen. Leden (som för övrigt knappt var markerad alls) började med ganska brant myggig fjällbjörkskog, följt av myrmark där kängorna fick testas direkt (de klarade testet galant🌟), för att sedan bli kalfjäll och bergigt. Ungefär halvvägs på leden (efter 2,5 km) började molnen dra in i jämnhöjd med oss. Molnen rörde sig snabbt. Lite oro hann väckas, då leden var dåligt markerad och vi hade fått använda Fjällkartaappen för att hitta rätt i klart väder. Vi fortsatte till 4 km och 1118 möh, där vi satte oss bakom en sten (nästan i lä) och åt lunch och hoppades på att molnen skulle skingra sig. Vi satt i 40 min, men det blev snarare mer molnigt. Vi mötte två olika par, som båda bodde i området och de vände och gick ner igen. Vi hade redan bestämt oss för att vända tillbaka, så det blev en skön bekräftelse på att vi tagit rätt beslut. Tråkigt att inte nå toppen, men vi kände oss ändå kloka😉 då vi inte riskerade något med att ge oss in i molnen.
Vi såg delar av Syterskalet ”från ovan” idag, som vi såg nerifrån i tisdags. Häftigt. Det blev en kortare tur idag på 8,5 km, 629 höjdmeter och 16.000 steg.
Vi stannade till vid Västra Syterbäckens vattenfall/fors på vägen hem. //Vickan
Se gärna Händelser på Instagram (finns sparade under en egen flik ”Hemavan-24”), där det finns lite filmer från dagen och övriga veckan.
Ovan: När man har varit i Norge och köpt absoluta favorityoghurten… Bra start på dagen.
Nedan: Här parkerade vi och leden startade nästan rakt över vägen.
Inför årets fjällenvistelse hade köpt ett headnet. Vi hamnade ju i mygghelvetet förra året en gång och efter det får jag lite smått panik när det är mycket mygg. Kepsen på och nätet över huvudet. Så skönt att slippa en massa mygg i ansikte och nacke. Men snygg är man inte ;-)!
Vattenpaus. Det fanns inga bäckar på fjället, med en när man kom upp ur fjällbjörkskogen.
Nya kängorna testades direkt. Så sankigt och blött.
Molnen börjar dra in…
Nya kängorna och ullstrumpor gjorde susen för mina fötter. Behövde inga plåster och hälsenorna skonades otroligt mycket.
Hit kom vi, till en sten 4 km upp på fjället. Där sökte vi lä och väntade och väntade…
Blå himmel glimtade fram, så vi trodde och hoppades… Men nej nej, molnen försvann inte på toppen.
I väntan på…
Bakom mig är toppen. Det är 2 km kvar. Här vände vi.
Vackra vyer under molnen.
Och kolla här, här är Syterskalet som vi gick i häromdagen. Tänk om vi hade fått se det helt och hållet uppifrån…
Då började vandringen nedåt.
Det var snårigt i början och slutet, så det var skönt med långbent.
Bästa kompisarna i fjällbjörkskogen.
Dagens vandring blev:
Vi kom som mest upp på 1118 möh.
Vi stannade vi en fin fors/vattenfall på vägen hem till Hemavan.
