Startade dagen med en god blåbärsfrukost i solen ute på altanen. Idag tog vi bilen till Nipfjället och gick vi upp på Lillnipen. På vägen dit är Trollvägen – synvilla på vägen. Vi har åkt här flera gånger och varje gång blir man lika ”lurad”. Upp till Lillnipen är det ordnad stig, utan sista delen upp till lilla toppen där det är mycket stenigt. Det finns ingen skylt med toppmarkering, men ett stenvindskydd är byggt där. Vi hittade en härlig plats i lä en liten bit från toppen med utsikt över Helgs, Funäsfjällen, Molnet, Fjätervålen, Städjan och Idre Fjäll. En magiskt fin vy med blandad natur. Mannen gick upp mot Mulentoppen. Jag satt kvar på samma ställe i över 2 h och njöt av vyerna, lugnet, kaffet och vilade mitt knä. Det var dramatisk himmel med nästan svarta moln, vita moln och blå himmel. Idag invigde jag stavarna som fysioterapeuten sagt åt mig att ha i upp- och nedförslut. De hjälpte faktiskt. Äntligen fick jag se ledkryss igen. Det är väl enda ”negativa” med vandring i Norge, att de inte har ledkryss.
Jag är inställd på att ha en lugnare (gå kortare och inte upp på en massa toppar) fjällsemester denna vecka, då jag är begränsad av min meniskskada. Jag är ändå glad att få vara i fjällen och att sitta flera timmar med denna utsikt, är fasen ro i själen. //Vickan
På väg upp till toppen är det ”trappsteg” en bra bit.
Sista biten är det stenar som underlag.
Toppen saknar tyvärr en skylt, men har detta stenvindskydd istället.
Naturhjärta
Utsikt mot Nipfjället.
Utsikt mot Städjan.
Fika with a view
Ser kanske inte så skönt ut på stenarna, men det var det! Hittade en plats med perfekt lutning och som passade min kropp. Här satt jag lääänge!
Dramatiska moln, men vi fick faktiskt inget regn på oss.
Första gången med vandringsstavar.
