Veckans löppass: Olgaintervaller är något nytt för mig. Jag har läst om och sett många jag följer på Instagram och på bloggar som har sprungit just dessa. Idag var alltså första gången som jag själv testade Olgaintervaller. Vad innebär då detta? Du springer en serie på sammanlagt 2000 m, men sträckan är uppdelad i olika tempon. Det är ingen vila mellan tempoväxlingarna, utan först efter 2000 m har man en setvila på 3 min. En Olgaintervall innehåller samma längd x 2, vilket innebär 400 m i hög fart (tempo över mjölksyratröskeln) och nästa 400 m i lägre fart (tempo strax under mjölksyratröskeln). Sedan kör du 300 m i hög fart, följt av 300 m i lägre fart och så vidare.
Så här såg mitt löppass ut:
Uppvärmningsjogg 10 min
2×400 meter
2×300 meter
2×200 meter
2×100 meter
Serievilan på 3 minuter
Jag upprepade detta två gånger, så att det blev två hela serier på sammanlagt 4000 m.
Nedvarvningsjogg 10 min
Eftersom jag är ny på Olgaintervaller, var det lite svårt att veta vilket tempo jag skulle lägga mig i. Det blev ett riktigt rookiemisstake… Kände mig så galet pigg och tänkte att det är ju kort med 400 m… Sure. 400 m är inte så kort. Sprang för fort första två 400, men det lärde jag mig något av. Resterande intervaller kunde jag lägga mig på en rimlig nivå. Jag valde att köra två serier för att orka ta ut mig ordentligt. Vanligtvis rekommenderas 3 serier. Jag körde intervallerna på löpbandet här hemma, men det skulle vara kul att testa att köra dem på en friidrottsbana någon gång. //Vickan
Ovan förebild.
Nedan efterbild. Trött, supersvettig och jättenöjd.
Gococo på fötterna i ur och skur, ute som inne.
