Jag kunde inte låta blir… Trots att kroppen var lite seg efter gårdagens fem träningpass och öm efter löparvurpan, så kändes det som att skogen ropade på mig. Jag tog mig en lugnare runda på skogsstigar och njöt av färgerna, dofterna, lugnet och värmen. Premiär för kortbent idag. Benen kändes lite stumma i uppförsbackarna, men annars kändes kroppen ganska ok. Tyvärr kom smärta i tån och axeln tillbaka senare på eftermiddagen och kvällen. Nu blir det träningsvila i två dagar. Jag kunde tack å lov njuta till fullo av löprundan i min älskade skog. Livet! //Vickan
Tänk att jag fick med mig mannen på lite skogsstigar. Det hör verkligen inte till vanligheterna. Efter att vi kom till Yxbacken vek han av och sprang grusväg istället och jag fortsatte på skogsstigar.
Trött och svettig landade jag på altanen efteråt. Ena sonen kom ut med en kall Vitamin Well till sin mamma. Skön afterrun i solen (när jag orkade resa mig upp till sittande).
