Idag känner jag mig faktiskt lite stolt över mig själv. Mycket är motigt just nu, men jag kom ändå ut på en löprunda i skogen. Det är starkt mentalt påfrestande av att ha ett varselbesked på sig sedan tre månader tillbaka och igår sköts dessutom slutbeskedsdatum fram ytterligare, jag har påfrestad andning vid fysisk aktivitet sedan covid, senfästesskada i vänstra foten, 11 extra klimakteriekilon och troligtvis allergiastma då jag får pipig andning och svårt att få in luft när farten ökas eller det lutar uppför. Det är tungt att träna, men jag ger mig ut ändå. Jag får stanna flera gånger, men springer ändå sammanlagt 5 km idag. Heja mig…🌟😉 Och Ja, jag njuter bitvis, även om jag saknar flow och att kunna njuta hela tiden jag springer.
På måndag ska jag vara med på Vårruset här i Norrköping. Vi är två lag anmälda från min arbetsplats och vi har alla ett varsel på oss, med trolig uppsägning från och med slutet av augusti. Jag är stolt och glad över att vi trots allt det tunga, gör en aktivitet tillsammans. Jag har anmält mig till tidtagning, men har bestämt mig för att genomföra Vårruset och fullständigt strunta i tiden. Joggar jag så gör jag, går jag så går jag. Det enda viktiga på måndag är att vi gör en positiv aktivitet tillsammans🥰.
Fint att blicka ut över vidderna från toppen av Yxbacken. Ha en skön fredagskväll!! //Vickan
Blickar ut från toppen av Yxbacken…
Ett fredagshopp på toppen.
