Idag blev det morgonlöpning med sällskap. Jag fick med mig stora sonen på löppasset. Härligt med sällskap! Vi sprang lite längre bort från hotellet denna gång, kändes tryggare att ha någon med sig. Vi mötte ingen annan människa idag heller. Var är alla människor?! Alla borde väl vilja springa här på morgonen, se soluppgången, och det fantastiska landskapet.
Det blev en hel del löpning i sand, så vi sjönk ner tungt i varje steg. Det är dessutom uppför och nedför hela tiden, så benen känns som stockar på slutet av rundan. Jag har skrivit det förut, men det kan upprepas hur många gånger som helst – det är så galet mäktiga vyer när man springer här. Branta klippor, stora kraftiga och bullrande vågor, sand och sten blandat i ett och ingen grönska så långt ögat når. ”Kontrastlöpning” mot hemma helt enkelt. 5 km, som kändes lika tungt i benen som drygt en mil hemma. Glad över att få sällskap och att ha någon att dela ett fint löpminne med. Sonen är dessutom min främsta fotograf till foton här på bloggen.
För att se fler inlägg från träningsresan, gå till mitt bloggflöde. //Vickan
