4 månader senare och PB

Idag är det den 16 mars och det har gått exakt 4 månader sedan axeloperationen. Det har varit 4 månader som haft lite ljuspunkter, men mest förtvivlan. Jag trodde aldrig att det skulle vara så kämpigt, motigt och svårt att komma tillbaka till vardagen igen. Det fanns inte ens en endaste mörk tanke om detta innan operationen eller ens i början av min sjukskrivning. MEN – jag har ju fixat att komma hit där jag är idag. Jag har kommit långt, men har fortfarande en lång väg kvar. Men jag är på väg. Åt rätt håll!

Efter tre veckors rehab på gymmet hade jag igår ett återbesök hos ”min” fysioterapeut. Han var riktigt nöjd med resultatet av min rörlighetsutveckling. Styrkan kommer sakta tillbaka också, men den har vi ännu ingen direkt fokus på. Jag är fortfarande stel i alla ytterlägen och jag är ännu lite svullen i axeln. Jag fortsätter att äta den antiinflammatoriska medicinen i en vecka till. Det gäller även fortsättningsvis att inte stå i plankposition eller göra armhävningar – och som jag längtar efter detta!! Heller inga tunga lyft eller rörelser med låsta axlar.

Sömnen är definitivt bättre vissa nätter, men så kommer det nätter när jag knappt kan sova.

HÄR finns alla blogginlägg samlade från operationen och vägen tillbaka. På instagram finns inläggen samlade under #liferehabresa.

När jag tittar tillbaka på bilder och läser blogginlägg, så ser jag naturligtvis en enorm utveckling under dessa 4 månader. Och ett riktigt häftigt tecken på det, är ju att jag idag sprang PB på 5 km (sedan jag började springa igen 2015) helt oplanerat. Jag tränar inte för att springa snabbare, men jag tränar varierat och det ger tydligen resultat. Även om jag inte siktar på snabbare tider, så blir jag ju såklart glad när jag slår PB. ✨22:32✨ på 5 km är jag riktigt nöjd med. //Vickan

PB på 5 km

Löpbandslöpning

PB på 5 km

Suuntorun

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras