Operationsdagen

Operationsdagen är här. Jag har haft lite svårt att sova i natt. Klockan ringde 06.25, så jag skulle kunna dricka två glas vatten. Kände inte att jag kunde lägga mig igen. Kom på att jag glömt göra rent två av mina trailskor, så jag gick ner och tvättade dem. Hoppade sedan in i duschen och tvättade hår och kropp med Descutan två gånger – samma procedur som igår kväll. Vid 07.30 började magen kurra rejält. Ojoj, hur ska det här gå?! Nervositeten började bli riktigt påtaglig. Darrig i benen. Ett litet obehagligt pirr i magen. Vid 07.50 skjutsade mannen in mig till sjukhuset.

Kl. 08.30 blev jag inropad. Bytte om till sjukhuskläder, låste in mina saker i ett rullbart skåp och fick sedan sitta ner och vänta. Jag träffade axelspecialisten som skulle operera mig och han märkte upp rätt axel som skulle opereras. Han påminde om att de inte visste exakt vad som skulle fixas till i axeln, utan att de märkte det när de gick in i den. Han berättade om tre scenarier, från det värsta till det bästa. Postop axellås (en kudde mellan kroppen och armen), en vanlig slynga eller inget alls. Mer väntan. Vid 09.30 fick jag träffa narkosläkaren Lars. Han sprutade in bedövning mellan hals och axel och jag fick se det hela på ultraljud. Fick en kanyl i vänster arm. I en timme fick jag ligga där i ett ensamt rum och låta bedövningen hjälpa. Ljudet av minutvisaren på väggklockan ekade i rummet.

Vid 10.30 hämtade de mig till operationssalen.  Jag kom in i ett stooort rum, som nästan liknade ett rymdskepp. Massor av maskiner, speciallampor och en stor spaceig rund lampa i taket. Mitt i stod en brits, där jag fick lägga mig. 5 sköterskor fanns i rummet. De förberedde mig och jag fick syrgas. Det var oerhört otäckt, så de fick ta bort och göra småförsök igen. Till slut funkade det. Narkosläkaren kom in. De sa att de sprutade in något i armen och sedan kommer jag inte ihåg något mer. Trodde jag skulle räkna ner, för det har jag hört att andra får göra. Men jag måste ha somnat bums.

Jag vaknade till vid 13-tiden på uppvaket. Tittade direkt ner på armen och sa F-N högt. Jag hade en kudde mellan kroppen och armen – alltså värsta scenariet för sjukskrivning och rehab. Var trött, men kände mig ganska snabbt pigg. Fick ”frukost” med kaffe och ostmacka. Kaffet smakade gudomligt. Mackan var lite svår att svälja. Fattade inte varför jag kände mig tjock i halsen, men sköterskan berättade att jag haft en tub i halsen. Det hade jag ingen aning om, men som tur är jag ju inte van vid att sövas. Läkaren kom ganska snart och pratade med mig. Operationen hade tagit drygt 45 min och gått mycket bra. Senan (som det hade sett ut på röntgen som det var en spricka i) var av, så den lagades. Supraspinatusruptur höger axel med impingement blev min huvuddiagnos samt Impingement syndrome i skulderled som bidiagnos. Jag ska ha detta axellås med kudde i 4 veckor. Jag får inte köra bil på 6 veckor, eftersom vi har en manuell växellåda. Om två veckor ska stygnen tas bort och jag får en remiss till sjukgymnast. Jag har små rehabövningar att göra från dag 1 och har fått med mig stark medicin hem. Sa till sköterskan att jag inte gillade tabletter och hon spärrade ögonen i mig och sa – du kommer att behöva de här, för när bedövningen släpper kommer det att göra ont, mycket ont. Ok, svarade jag! Jag är sjukskriven i 3 månader… 12 veckor (!!!). Jag tror att jag är tillbaka mycket fortare. Så det så!

Dagens första skratt kom när jag skulle göra mitt första toabesök. Toarullen stod löst. Har ni testat att riva av papper på en lös rulle med bara vänster hand någon gång?? Testa vettja! Nästan omöjligt! Fick knipa rullen mellan överkropp och benen för att kunna riva av papper. För att knipa den mellan knäna var omöjligt, eftersom jag var tvungen att hålla fast alla sjukhuskläder där. Skrattade till högt. Måste sett sjukt roligt ut. Jag lyckades, men det tog tid. Sedan kom nästa prövning, att ta på sig på överkroppen. Det gick inte själv. Sköterskan som hjälpte mig frågade om jag var envis. Märks det frågade jag?! ”Ja, tydligt” svarade sköterskan. Haha. Kommer att behöva mer hjälp än jag anat nu närmaste veckorna inser jag. Bara att gilla läget helt enkelt!

Nu har jag kommit hem och mår fortfarande ganska bra. Ingen värk än. Det känns ännu tjockt i halsen, men det ger väl sig till imorgon. Nu väntar en lugn eftermiddag och kväll. //Vickan

operationsdagen

Kanske inte det snyggaste jag har haft på mig….

axeloperation

Frukost kl. 13.30.

Sjukhusfrukost

axellås

Min vy på uppvaket.

sjukhusvy

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras