Det har gått ett halvår…

Idag har det gått ett halvår sedan min operation i högra axeln. Ett halvår, som känns som betydligt längre än så. Minst ett år… Det kan ju bero på att att jag var kraftigt begränsad redan innan i två år pga skadan, men tiden efter operationen har varit allt annat än en räkmacka. Tack å lov så har de ju ändå hänt grejer från dag 1 tills idag. Både vad gäller rörligthet och styrka.

Sömnen

Jag kan fortfarande inte sova på min högra axel, som har varit min sovställning i hela mitt liv. Trots 2,5 år utan detta, så saknar jag varje natt att inte kunna rulla över på höger sida eller kunna ligga på mage. Jag sover aldrig en hel natt, utan vaknar ganska många gånger. Sömnen är otroligt påverkad av detta.

Mediciner

Jag har aldrig tidigare stoppat i mig så mycket mediciner på kort tid som efter operationen och fram till nu. Först riktigt starka värktabletter några dagar direkt efter operationen och sedan två olika värktabletter regelbundet under dygnet i flera veckor. På nyårsafton slutade jag med alla tabletter. Tyvärr blev det även antiinflammatorisk medicin i 1 månad efter kortisonsprutan som jag tog på 3 månadersdagen efter operationen. Jag fick sedan påbörja ytterligare en 30-dagarskur med antiinflammatorisk medicin, eftersom axeln började värka direkt när jag slutade. En veckas uppehåll från denna medicin och axeln kändes nästan avdomnad och svullen. Jag som knappt äter panodil i vanliga fall, hamnade i en lång tid med piller och fick en hel del biverkningar av de starka värktabletterna. Nu hoppas jag att jag aldrig behöver äta värktabletter igen. Tyvärr fortsätter jag med de antiinflammatoriska tabletterna och kanske måste fortsätta över sommaren. Det känns verkligen inte kul, men som läkaren och fysioterapeuten säger – för att bli bra måste du klara av att träna rörlighet och då behöver du tabletterna. En biverkning är att jag samlar på mig vätska, vilket gör mig tyngre och jag känner mig svullen.

Begränsningar

Då jag inte har kunnat göra så mycket pga begränsningar i både rörlighet och styrka, så har jag varit mycket mer stillasittande än jag brukar vara. Framför allt de första fyra månaderna. Det resulterade även i en viktuppgång, som inte kändes bra. Tack å lov så fick jag börja springa efter knappt två månader. Det har varit min lycka, min bästa medicin och min framgång i mitt mående. Att vara begränsad under så här lång tid har varit oerhört påfrestande på mitt liv. Nu påverkar ju även restriktionerna av Coronapandemin oss alla oerhört mycket, men då har jag dessutom haft detta att ”brottas” med. Jag längtar så fasligt mycket efter att inte få känna något obehag i axeln, att kunna kramas utan värk, att inte vara begränsad och att få sova!! Jag längtar efter att kunna bära tungt, träna vad jag vill och göra jobbiga saker med högerarmen. Styrka kläder är något som inte funkar alls. Byta påslakan är heller ingen höjdare.

AC-leden

Jag var på återbesök hos fysioterapeuten förra måndagen. Jag fick beröm för min ihållande och kontinuerliga rehab- och styrketräning. Han var mycket nöjd med utvecklingen i axeln och min styrka. Jag har en bit kvar, men är på god väg. Dock upptäckte han en trolig inflammation i AC-leden och det är nog därför jag har svårt att sova på högra axeln och att jag fortfarande inte når att klia på vänstra axeln. Så nu väntar jag svar från ortopeden om det blir en ny kortisonspruta, fast på ett nytt ställe i axeln. Det liksom slutar inte med ”biverkningar” och efterspel.

Sådär

Jag får så ofta frågan ”Hur mår du?”. Oftast svarar jag ”Sådär”. Förutom axeln mår jag ju bra, men axelns värk och begränsningar påverkar mig ju nästan hela tiden – alltså mår jag ”sådär”. Det känns dock lite tjatigt att svara sådär fortfarande. Men ska jag ljuga och säga att allt är på topp?! Nae, svarar jag sådär så måste ni inte ställa följdfrågor. Men jag kan inte ljuga, så svaret får bli ärligt utan att någon ska känna att man behöver fråga vidare.

Tvätta håret och göra en fläta

Jag kan ärligt säga att jag faktiskt fortfarande njuter av att kunna tvätta håret själv. Det är en frihet som ”inte kan köpas för pengar”… Likaså att göra en fläta. Med mitt långa hår, känns det som ett måste att ha det i en fläta när jag tränar. Lycka att kunna göra det själv.

Positiv känsla

Jag ville få denna dag med en positiv känsla. Jag hade inte tänkt springa idag, men det är ju typ då jag mår som bäst. Mannen var nyfiken på rundan jag sprang i fredags, så vi åkte till Svärtinge och jag visade honom den fina rundan som gav mersmak i fredags. I och med denna runda har jag fått ihop 5 mil denna vecka. Det känns jättebra, då mitt veckomål är 25 km. Även idag kändes både andning och ben fräscht och piggt. Älsk på det.

Alla inlägg och veckosummeringar efter axeloperationen finns under kategorin: ”Axeloperation och rehabresa”. //Vickan

Parlöpning

Jag som älskar naturen blir alldeles varm i hjärtat av fina miljöer att springa i. Bilderna nedan, när våren är som finast!

Vårlöpning

Ekbacke

Vårlöpning

Vårlöpning

Rosa vitsippor

Rosa vitsippor. Så fint!

Rosa vitsippa

Veckans löpning

Ärr

Ärren syns ganska tydligt på axeln. Fem små kryss, fyra på framsidan och ett på baksidan. Idag skulle det vara mulet och regna, så jag satte inte på några plåster. Det är tydligen viktigt att skydda ärren mot solen. När jag lyfter armen lite lätt uppåt (bild nedan), så syns ärren mer. Inte så snyggt, men det är som det är…

Ärr

Så här får jag plåstra om ärren i sommar…

Plåster på ärr

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras