9 månader senare

9 månader senare är jag tillbaka på sjukhuset. Ja, inte för att föda barn😉, utan för att ta en ny kortisonspruta i min opererade högeraxel. Att det liksom inte tar slut… Självklart har det hänt en hel del positiva saker sedan operationen, men tyvärr kvarstår en del ”problem”. Jag kan fortfarande inte sova på min högra axel. Om jag rullar över på den axeln, så smärtar det rejält. Jag kan inte stå i planka (endast en kort stund) eller göra armhävningar. Jag kan inte bära tungt med högerarmen eller sträcka mig efter saker snett bakom kroppen på höger sida. Jag har svårt att klia mig på ryggen eller på vänster axel. Det kanske inte låter som jobbiga saker (förutom sömnen), men när jag blir begränsad i vardagen och framför allt sömnen så påverkar det hela mig.

Idag fick jag ”äntligen” en kortisonspruta i AC-leden (nyckelbensleden) av ortopeden som opererade mig. Min fysioterapeut sa för tre månader sedan att jag behövde detta och först idag fick jag en tid hos ortopeden. Det blir min sjätte kortisonspruta i axeln. Fyra sprutor innan operationen och en spruta efter 3 månader. Jag hoppas innerligt att detta är den sista!!

Man ska inte ta ut oro i förskott. Det är något jag lär ut varje dag på jobbet. Och här sitter jag nu i soffan hemma med brännande tårar och hörde bara ordet ”operation” när ortopeden pratade. Typ allt annat är gröt i huvudet… Om inte dagens spruta hjälper, så måste denna led opereras. Tydligen en mycket mindre operation än sist, men ändå.  Sövning, öppen operation (ej titthål som sist), smärtstillande, rehab och armen i slynga. Som sagt – ta INTE ut oro i förskott!!! Det kan ju bli bra av sprutan. Idag bryter jag ihop, sen kommer jag igen👊! //Vickan

Kortisonspruta

9 månader senare

No Comments Yet

Leave a Reply

Your email address will not be published.