Idag har det gått exakt 2 år sedan jag opererade min axel. Under första året uppdaterade jag ofta med vägen tillbaka till ”vanliga livet”. Jag har fått så mycket positiv respons på det. Många som har varit med om liknande operationer har sökt efter info och då kommit till min blogg. Jag är tacksam att jag har kunnat hjälpa och bidra på deras väg tillbaka. Jag saknade information när jag själv var nyopererad, så därför kändes det viktigt för mig att skriva om det. Det blev också en dokumentation för mig, så att jag faktiskt såg framstegen. För framsteg var det ju hela tiden, även om det tog lång tid. Och när jag hade skrivit ner vad jag klarade av och vad som var en utmaning, så såg jag ju också från vecka till vecka och från månad till månad vad som faktiskt hände.
Nu på 2 årsdagen kan jag säga att det nästan är som efter ett år. Tyvärr inte hela vägen alltså. Jag har fortfarande svårt att göra vissa saker. Som att styrka kläder. Efter ett plagg värker axeln. Och att sova på axeln. Jag vill helst ligga på sidan och detta var min sovaxel innan skadan. Jag kan nu ligga en kort stund på axeln, men inte så länge som jag önskar. Det är fortfarande klurigt att bära tungt. Om jag handlar, så bär jag hellre två påsar i vänster hand än en i varje hand. Allt arbete ovanför axelhöjd med armarna går endast mycket kort stund. Så att göra en inbakad fläta är svårt, jag får göra den i omgångar.
Läkaren som opererade mig sa åt mig att anmäla till försäkringsbolaget. Jag hade inte ens tänkt på det själv. Ett år efter operationen kunde man söka ersättning. Jag ansökte om funktionsnedsättningen i axeln och för de fula ärren jag har på högra axeln. Att inte kunna sova ordentligt, att inte kunna utöva sporter som man älskar eller att kunna göra alla vardagsuppgifter på ett tillfredsställande sätt var tydligen inte så viktigt. Ersättningen var knappt ingenting och det känns konstigt, då axeln är kroppens rörligaste led.
Jag kan göra några armhävningar, men känner direkt om jag gör ”någon för mycket”. Jag märker när jag springer att jag parerar löpstegen efter att inte utsätta axeln om jag skulle falla. Jag kan tränar armar och axlar, men måste tänka på vilka övningar jag gör, vilka vikter jag använder och hur många reps jag gör. Alltså är det fortfarande begränsande för mig. Men det bästa av allt är ju att jag inte ständigt har vilovärk.
Du kan läsa alla inlägg från operationen och rehabresan HÄR.
Det viktigaste jag vill skicka med om du själv gör en stor operation – gör rehaben som din fysioterapeut säger! Det är ofta så tråkigt, men SÅ VÄRT det! //Vickan
De fem ärrkryssen på höger axel.
Några av ärren på axeln blir till gropar när jag lyfter armen. Inte snyggt alls. Men det är ju bara att gilla läget. Det här är Vickan 2022 helt enkelt!
