Ett år har gått…

Idag har ett år gått sedan jag gjorde min axeloperation. Hade jag vetat på förhand hur mycket detta skulle påverka mig, hade jag nog tvekat både en och två gånger om jag skulle gjort operationen eller inte. Samtidigt var det ju inte bra innan heller. Vissa saker är bättre. Jag har inte vilovärk, vilket är galet skönt. Jag får inte sådär blixtrande ont vid en snabb rörelse, som jag fick innan operationen. Dock är jag fortfarande mycket mer begränsad än vad jag var innan skadan uppstod (januari 2019).

Vardagssysslor som inte fungerar med mer än några minuter eller inte alls:
Sova på höger sida (jag har varit tvungen att byta sida i dubbelsängen)
Stryka kläder
Hacka nötter och grönsaker
Dammsuga
Kratta, gräva, klippa i trädgården

Aktiviteter som jag önskar göra över huvudtaget eller mer av, men som inte går nu:
Spela padel
Åka rullskidor
Längdskidor
Cykla mountainbike
Göra armhävningar
Bära tungt
Alla övningar där armen är bakom kroppen

Jag är OERHÖRT tacksam över att jag har kunnat springa sedan januari 2021. Jag var utan löpningen i 53 dagar. Det var lååång tid för mig. Att sedan kunna springa (även om armpendlingen inte var med mig ordentligt under lång tid) igen var helt fantastiskt underbart. Det är nog löpningen som har gjort att jag mentalt har ”överlevt” – all smärta, alla begränsningar, all tråkigt rehab och alla tårar som fallit av smärta och frustration.

Nu har jag fem ärr-kryss på högeraxeln. När jag lyfter armen blir två ärr riktigt fula och som en grop i axeln. Jag får inte med det på foton. Dessutom syns ena delen av nyckelbenet mycket tydligare på högersidan, sedan jag fick kortisonsprutan där. Jag som nästan alltid tränar med linne på sommarhalvåret tycker att det känns lite tråkigt.

Jag kan fortfarande komma på mig att le när jag tvättar håret. Det är verkligen LYX att kunna göra det själv och inte vara beroende av att någon annan ska göra det på dig. Jag tänker ofta när jag gör min tofs och fläta och det är härligt att kunna sätta upp håret som jag vill. Så visst har det hänt en hel del under detta år. Jag önskar bara att det hade varit lite bättre… Jag önskar att jag inte hade varit så begränsad med vissa saker. //Vickan

Ett år har gått

Ovan: Fyra ärr syns tydligt på framsidan av axeln, ett är på baksidan.

Nedan: Groparna som blir i armen vill inte göra sig rättvisa på bilderna. Men ser bara tendensen på bilden.

Grop i axeln

Nyckelbenslleden

Ovan: man ser nyckelbensleden sticka upp lite extra mycket.

Nedan: Så här ser det ut helt enkelt!

Axeloperation

2 kommentarer
  1. Hej! Är så tacksam för din blogg, har den som kvällsläsning varje dag i princip. Är inne på vecka 5 efter axeloperation (heltrasig suprasena som de försökt fästa, bursit, bortfräsning av nabbar etc). Axellåset ska jag ha ytterligare nån vecka och efter det mitellan i några veckor, då risken att senan lossnar igen är ganska hög. Men – som jag har googlat efter info om värk, svullnad, yrsel, tabletter, övningar, sova – jaa, allt som hör till efterspelet efter axeloperation. Så hittade jag din sida, med dina veckouppdateringar, och nu känner jag mig mycket lugnare. Att få läsa om din progress med din ärliga beskrivning om hur det gör ont etc ger så mycket tröst. Ja, det är såklart inte kul att nån annan genomlidit detta, men du förstår nog hur jag menar. Skrattade högt så jag fick superont i axeln när jag läste om att kunna tvätta håret själv – grejade det för nån vecka sen, och var överlycklig! Å tack för tipset om att snurra håret å lägga mot bordskant för att få dit klämma, det gör jag varje morgon. Har åxå långt hår, så längtar tills jag kan sätta snodd. Återigen TACK för att du skrivit allt detta, å hoppas du mår bra idag.

    1. Tack snälla Elisabet för din återkoppling!!! Jag är så glad att mina blogginlägg kan ”hjälpa”. Jag letade verkligen också på nätet efter info, men hittade inget. Så för mig kändes det viktigt att dokumentera just av den anledningen. Och dessutom för att faktiskt se att jag gjorde framsteg, för ibland kändes det verkligen inte så. Jag känner mig fortfarande lite begränsad och kan känna av axeln ibland. Men jag har inte vilovärk och det är fantastiskt! Jag kan ärligt fortfarande njuta av att tvätta håret själv :-)! Det får mig att bli ödmjuk inför livet som helhet och inte ta saker för givet. Hör gärna av dig om du undrar över något. Stort lycka till med din rehab och kryakram!!

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras