En liten veckorapport

Sedan axeloperationen har jag varje vecka skrivit en liten veckorapport om hur det har varit och hur jag mår. Jag vet att det har hjälpt många i samma sits (även om inte alla har opererat just axeln) och det känns skönt att vi är flera som kämpar tillsammans. Alla era personliga meddelanden och kommentarer peppar mig framåt också. Tack💖! Dessutom är det lätt att glömma, så det känns bra att ha tankar, framsteg och bakslag samlade här på bloggen. Jag har gjort en egen kategori (Axeloperation och rehabresa) där alla inlägg kring rehabresan finns samlade. Jag hade själv önskat mig någonstans att läsa om vad som händer och vad som förväntas hända och har verkligen saknat det.

Jag kommer faktiskt på mig att jag ibland (inte så ofta, men då och då) har glömt bort att axeln är opererad. Och det måste ju vara ett fantastiskt steg framåt. Ingen vilovärk och vissa saker kan jag göra som tidigare. Jag försökte dock ligga på högeraxeln och sova i natt (för det sa ortopeden att jag absolut kunde göra nu), men det gick inte alls. Då fick jag ont. Ska jag ligga på mage, så vill jag gärna ha en kudde under högeraxeln. Så att sova hur jag helst önskar går inte än.

Kan själv

En stor lyx är att jag kan ta på och ta av mig t-shirts och linnen alldeles själv. Tänk att det skulle ta så lång tid att fixa detta. Jag måste fortfarande knäppa bh:n med bara vänsterarmen, men det är inga problem numera. Så det kanske jag fortsätter med framöver också. Det känns jätteskönt att jag kan använda båda armarna när jag ska ta på mig träningstights eller en jacka. Det underlättar verkligen både tidsmässigt och krångelmässigt😃.

Rehab

Det som jag fortfarande inte kan göra är ju att träna överkroppen som jag önskar, inte bära eller flytta på tyngre saker och jag kan inte sträcka mig och plocka ner saker ovanför axelhöjd. Jag tränar rehab på fysioterapeutgymmet 3 gånger i veckan. Jag har fått gå ner i tjänst 5% för att fixa detta, då gymmet bara är öppet dagtid när jag jobbar. Det känns tråkigt att behöva förlora lön på att behöva bli bra igen. Rehab är ju ett måste för att axeln ska bli fullt rörlig igen.

Bättre rörlighet

Rörligheten och känslan i axeln har definitivt blivit bättre sista veckan. Jag har dessutom sovit någon timme mer per natt, vilket känns fantastiskt. Jag vaknar fortfarande många gånger, så sömnen behöver bli bättre. Jag vet inte om det är en kombination eller någon enskild grej som har gjort att det känns bättre. I samma veva som jag fick kortisonsprutan, började jag äta antiinflammatorisk medicin och började dessutom med mer styrkerehab. Troligtvis är det en kombo av allt detta. Oavsett, så är jag mycket glad över förbättringen.

Vissa saker är kluriga med vänstern

Jag har upptäckt att många tunga dörrar smidigast öppnas med högerarmen. Men eftersom jag inte kan öppna en tyngre dörr, så måste jag använda vänstern. Då korsar man lite sig själv och måste ta hjälp av fötterna för att få upp dörren. Jag har aldrig tänk på detta tidigare (såklart), men nu inser jag att världen mest är gjord för högerhänta! Vi har dessutom en manuell handbroms. Den har jag mycket svårt att både dra åt och släppa handbromsen. Att ta en termosmugg eller en flaska från flaskhållaren mellan förar- och passagerarsätet är omöjligt. Som sagt, vissa saker är nästa som vanligt igen och vissa saker går fortfarande inte, trots att det snart gått 4 månader. Jag kämpar vidare och är helt inställd på att jag ska bli fullt återställd och stark i min överkropp igen. Enda skillnaden kommer att vara fem små ärrkryss på högeraxeln! //Vickan

Axelärr

Fyra ärr syns framifrån och ett är på baksidan av axeln.

Axelrehab

Axelrehab hos fysioterapeuten. Här kör jag utåtrotation och i denna rörelse har jag inte mycket kraft alls.

En veckorapport

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras