Blomsterstigen i Storlien

Idag var egentligen vår första planering att besöka Trondheim, men vi får ju inte komma in i Norge så det var bara att glömma. Det måste ha gått två veckor efter andra sprutan, för att få komma in i grannlandet. Mannen har bara tagit en spruta, så det var ju helt kört. Lite orättvist att Norgebor får åka in i Sverige, men vi inte får åka in dit… Jaja, Norge finns ju kvar. Vår andra tanke var att bada i en fjälltjärn med utsikt över Åreskutan. Vädret med mulet, 15 grader och kommande regn, gjorde inte det alternativet så lockande tyvärr. Efter lite rekande på nätet blev det Storlien och Blomsterstigen. Och det var över alla våra förväntningar!! Nästan exakt på gränsen till Norge låg denna lilla by Storlien. Det var inte helt lätt att hitta var Blomsterstigen skulle starta. Men kör man genom samhället, så svänger man höger precis mitt emot tågstationen. Där står även en skylt vid vägen.

Vi tog en karta över Blomsterstigen i brevlådan där det stod gästbok. Blomsterstigen är en otroligt fin och välordnad runda med små skyltar utmed hela rundan som talar om vad blommorna heter. Dessutom är det bänkar utsatta med olika namn på. Blomsterstigen anlades redan på slutet av 1800-talet, när doktor Ernst Westerlund rekommenderade frisk fjälluft och motion för att bota olika nervösa symptom. Han hade blivit inspirerad av hälsohem och sanatorier i Mellaneuropa och ville ta upp hjärt- och nervsjuka patienter till fjällen i Storlien. Klok man den där Ernst! Så här uppe i Storlien finns det nog bara en Ernst. I övriga Sverige tänker man nog på en annan Ernst…😉

Vi valde att gå rundan medurs. I början var det otroligt myggigt. Det gick inte att stanna en endaste sekund. Vi gick över pisterna och hade fin utsikt hela tiden. När vi kom upp till Ernst kumlet var vi ovanför trädgränsen och det blåste lite lätt. Äntligen myggfritt! Vi gick vidare till bänken Fjällbrud. Där stannade vi och fikade. Otroligt vackra vyer i 360 grader, med utsikt över Norge, Sylarna och Storlien. Här skulle jag vilja ha ett hus!

Vi vandrade vidare mot Vindarnas tempel, den högsta punkten på Blomsterstigen. Skurdalshöjdens topp är det egentliga namnen och det ligger 842,5 möh. Galet fin utsikt åt alla håll. Naturmagi deluxe! På vägen ner var det fyra bänkar som jag gillade lite extra. Gossens bänk, som fick passa till mannen. Viktorias bänk som är MIN bänk helt enkelt. Med rätt stavning och allt! Ernst Westerlund hade sin bänk här och så fanns det Mormors bänk. Det lät så fint.

Rundan var 7 km lång och ändå ganska kuperad. Definitivt värt ett besök! Utsikten är magisk! //Vickan

Ännu en bildbomb från ytterligare en toppbestigning.

Så här ser skylten från vägen ut, mitt emot järnvägsstationen.

Hit hoppas jag att jag orkar gå när jag är 100 år😁!!

Här kunde myggorna ha stannat, men det gjorde de inte…

Mannen blickar ut över Storlien på väg upp ovanför trädgränsen.

Sådana här skyltar fanns det på massor av ställen. Jag är egentligen inte jätteintresserad av namnen, men gillar fina blommor. Tyckte dock att det var överraskande trevligt med dessa små blomskyltar!