Jag springer säkert 90 % (minst) av mina löppass i skogen. På stock och berg. På sten och rötter. Jag ramlar i stort sett aldrig – tack å lov. Har bara hänt några enstaka gånger tidigare. Idag hände den största löparvurpan jag varit med om.
Pär och jag träffades redan kl. 08.00 för att springa vårt kuperade och trailiga milspår. Det är mycket rötter, stenar och berg som underlag. Jag har sprungit här massor av gånger tidigare och faktiskt aldrig ramlat på denna runda förut. Efter bara 30 meter stupar Pär, på grusvägen upp till spåret. Han reser sig fort och vill knappt känna efter. Vi fortsätter. Efter 3 km ramlar jag. Det går fort och jag slår i hårt. Jag slår typ en kullerbytta på marken och får ont direkt. Är rädd om min axel, så jag försöker ta emot mig med händerna. Vänster stortå gör galet ont. Skrapsår i båda handflatorna och på båda knäna. Jag skriker rakt ut och ligger kvar en stund och känner efter. Det svider och värker på kroppen. Pär plockade upp mina glasögon som farit iväg och hjälper mig upp. Jag linkar lite fram och tillbaka på stället för att känna av kroppen. Knäna svider. Tån pulserar och värker. Jag klarade axeln! Kände ändå att jag ville fortsätta, tänkte att jag nog var överrumplad av fallet. Vi tog det lugnt. Det var kämpigt med tån på alla rötter och stenar. Varje steg kändes.
Vi tog oss ”i mål”, det vill säga ytterligare 8 km. Sammanlagt 11 km. Sista biten linkade jag lite. Vilka krigare vi är ändå. Blodet hade börjat torka in och Pär hade blod på sina händer sedan sitt fall. Vi tog oss ett afterrunbath i Lillsjön. Lite kallare i vattnet idag, än det varit sista gångerna. Men ändå riktigt skönt när jag väl kom i (badkruka!!). När jag tog av mig strumpan innan badet, så var stortån redan blå.
När jag sprang hem efter badet haltade jag lite. Stortån värkte. Den var både mer svullen och mer blå när jag kom hem. Jag fick plocka bort lite småsten och barr med en steril nål i både ena handflatan och på ena knät.
Jag kylde stortån länge. Det pulserade och dunkade duktigt i tån. Kylan lindrade. Så jag satt ganska länge med det. Nu sitter jag med foten i högläge och tån värker. Det var visst inte bara en slå-i-tån-och-rulla-runt-vurpa. Jag har fått en kraftig stukning eller så är tån bruten enligt 1177. Om den inte blir värre, så kan jag inte göra mycket mer än vila och högläge. Astråkigt när det är semester och jag vill vara superaktiv på dagarna. Jaja, bara att gilla läget just nu. Kan inte gör mer. Ibland blir det inte som man tänkt sig. Så blev det idag för mig… //Vickan
Vi fortsatte att springa…
Och efteråt badade vi – sprada!
Vänster stortå är både svullen och blå, både nedanför, under och ovanför nageln.
Vår kyl-apa har funnits med sedan barnen var små. Den funkar fortfarande fantastiskt bra!
Nu är foten i högläge och jag har kollat både på OS-fotboll (Heja svenska damerna som vann!!) och börjat på nya säsongen av Suits som släpptes för någon vecka sedan. Hade tänkt SUP:a i någon sjö idag, men det får helt enkelt vänta.
