Min drömgräns på 25 km är uppnådd!

Jag hade som ett av mina sommarmål att springa och spräcka en liten (för mig) drömgräns – 25 km. Så ramlade jag och bröt stortån, vilket gjorde att någon långgrunda inte blev av på semestern. Min tidigare längsta runda var på 23 km. Idag tog Maléne med mig på en långrunda i ”hennes” skogar. Hon hade redan sprungit 5 km när vi träffades kl. 08.00. Min önskan med dagen var att nå min drömgräns på 25 km. Vi sprang i otroligt fin och varierad skog. Det mesta av denna runda gick på små fina skogsstigar, som mestadels var täckta av löv. En liten del gick även på grusväg och asfalt. Vi hade två energipauser och Maléne fick påminna mig att dricka under rundan. Jag är inte van att fylla på med dryck eller energi, så det kommer inte naturligt för mig. När jag sprang och klockan gick över till 25 km kände jag ett sådant lyckorus i hela kroppen. Tänk att jag äntligen kom över denna gräns. Och kroppen kändes förvånandsvärt pigg. Jag hade definitivt kunnat springa en bra bit till, men det kändes skönt att det var bestämt sedan innan att det idag skulle landa på just 25 km. TACK för idag Maléne – en kanonfin runda du hade planerat för oss. Och god saffransbulle på energistopp två. Känner mig lycklig och stolt över dagens runda. Tack kroppen! //Vickan

Vi tog vår första energipaus vid 12 km. Jag hade med mig en liten blandning av cashewnötter och russin. Det smakade gott med lite påfyllning. Jag hade en vattenflaska med sportdryck och en med vatten.