Idag är det vår första heldag här i Funäsfjällen. Vi har fått en massa fantastiska tips av Erika Tubbin om vad vi kan göra här. Det känns kul att ha en massa förslag att utgå ifrån. Vi valde idag 350: Anåfjället. Man kunde även förlänga turen, genom att gå upp på Ånnfjällstoppen (1301 möh).
Vi körde först bil till en parkeringsplats nedanför Övre Lillåsvallen. Den syntes tydligt på höger sidan från grusvägen vi åkte på. Det stod även en skylt där. På Funäsfjällens sida stod det att längden var 5 km och att man kunde förlänga den med 2 km till toppen. Vi vet inte vad de siffrorna kommer ifrån, för vi gick leden upp och fortsatte sedan till Anåfjällets toppar och gick sedan vidare till Ånnfjällets topp. Min Garminklocka visade på 11,11 km.
Första biten gick genom skogen. Vid parkeringen var det inga mygg alls. När vi hade gått ett par 100 m kom myggen. Och det var inte en enstaka, utan en hel invasion. Har aldrig någonson varit med om så mycket mygg. Vi hade glömt myggsprayen hemma i stugan, men jag hade myggplåster. Satte snabbt på tre stycken, men de hjälpte inte ett endaste dugg. Det var så mycket mygg att jag fick panik. Det var helt hysteriskt. Jag hade ju en ljusrosa t-shirt på mig. Mannen sa att hela ryggen var helt svart av myggor. Vi stannade till för att ta på oss regnkläderna som skydd. Det var 22 grader och luften stod stilla = varmt. Med regnjacka, regnbyxor och keps blev det inte direkt svalare. Fick ta upp luva också, för myggen satte sig överallt. Vi skenade mer eller mindre upp i den ganska svåra steniga branten. Vi fick tunnelseende, kommer inte ihåg vart jag gick. Bara knatade på. Andningen blev tyngre och tyngre. Tårarna brände och det kändes som överlevnad. Så kom vi upp över trädgränsen. Myggen fortsatte att besvära oss. Luften stod stilla. Vi behövde komma en ganska bra bit över trädgränsen innan myggen försvann och vi kunde slänga av oss regnkläderna och var genomblöta inifrån av svett. Vilken frihet!! Och myggfritt!! Då kändes livet helt plötsligt fantastiskt. Vyerna var magiska. Som en kuliss i bakgrunden var det ett band av fjäll med snö på.
Vi följde leden vidare till Ånnfjälltjärnen. Den ”dök upp” efter en liten kant. Så vackert! Vi tog en kaffepaus. Sedan gick vi vidare till topparna till Anåfjället. Vi trodde att det var Ånnfjällets topp, men när vi var på Anåfjället såg vi leden som gick vidare. Från Ånnfjälltjärnen ska man följa ledkryssen, istället för stigen utan markering (vilket vi gjorde). Vi gick ner på ledkryssleden och följde den mot Ånnfjällstoppen. Vi stannade till i ett snöparti och kastade lite snöboll. Jag blandade vandring med lite löpning då och då, medan mannen tog paus. Vi kom upp till toppen på 1301 möh. Där åt vi lunch, njöt av vyerna i 360 grader och försökte ta in mäktigheten.
På vägen ner var vi förberedda strax innan trädgränsen och tog på oss regnkläderna igen. Det blåste lite nu och det var inte alls något mygghelvete, som det var när vi gick uppåt. Det var myggor, så det gick inte att stå still. Men inte olidligt. När vi kom fram till bilen kastade vi oss snabbt in för att komma bort från myggen. Vi stannade till i Funäsdalen på vägen hem, tittade i lite affärer och handlade lite mat. Det var galet skönt att duscha när vi kom hem till stugan i Tänndalen.
Summa av dagen – fantastiska och magiska vyer, härlig dag, trött kropp, go känsla och – jag hatar myggor. //Vickan
F R I H E T E N när myggorna försvann!!!!
