Vilken fantastisk dag vi har haft! Vi startade vår vandring mot toppen från Fjällgården strax innan halv nio. Jag hade på mig en lager 2 tröja och nyinköpta vindjackan. Båda plaggen åkte av ganska snabbt, då det är ganska brant uppför och dessutom var näst intill vindstilla. Vi vände oss om några gånger, då utsikten över Åre by år fantastiskt utmed leden. Vi tog oss upp på den leriga leden 214 (Västra leden till Åreskutan) till Mörvikshummeln. Där står den fina Åreskylten. När vi kom upp var det flera skärmflygare som höll på att ge sig av. Vi stod ett tag och tittade. Det ser så otroligt häftigt ut, men inget jag skulle våga mig på. Kanske ett tandemhopp, men absolut inte helt själv. Här tog vi kaffepaus. Vindjackan åkte på, då det blåste en del. Jag älskar utsikten som är vid Mörvikshummeln. Får aldrig nog!
Nu började den roliga delen av toppbestigningen. Från Mörvikshummeln är det lite brantare och mestadels sten och berghällar som underlag. Fantastiska vyer. Både Kabinbanan och Gondolen åker delvis jämsides med leden. Vi passerade snö på vägen upp, på samma ställe som det var förra gången vi gick här. Lite snöbollskastning, innan vi gick vidare.
Vi kom upp till Kabinbanans topp efter ca 2 h 10 min (från när vi startade vid Fjällgården. Då har vi haft flera fotostopp, klädstopp och en kaffepaus på vägen. Sträckan från Fjällgården till den lilla Åreskylten vid Kaninbanans topp blev 5,5 km. Den lilla Åreskylten är ny för oss. Den fanns inte för två år sedan när vi var här. Jättefin. Nu vällde det ut folk från Kabinen och Gondolen. Alla möjliga åldrar, klädstilar och gångmöjligheter. Vi fortsatte 214 upp till toppen av Åreskutan. Vi hade varit i stort sett helt själva under hela vandringen uppåt. Men nu var det som att gå i karavan upp till toppen. Det tog ca 25 min att gå upp till toppen och nu stod klockan på 6,8 km. Vi fotade en massa och hjälpte andra bestigare att fota dem på toppen. Jag har svårt att få i mig mat och dryck när jag går. Var lite låg på energi (även detta år, lär mig tydligen inte från en gång till en annan😉) och gick in på Sveriges högst belägna café och köpte en våffla med hjortronsylt. Det var helt klart den godaste våfflan i sommar. Mmmm….. Vi stannade på toppen i drygt 40 min. Det blåste kalla vindar. Jag hann bli riktigt kall och fick sätta på mig lager 2-tröjan, vindjackan och regnjackan + vantar. Frös ändå. Vi började vandra neråt igen.
Vi valde att gå svart led 215 ner från Åreskutans topp. Vi gick samma led förra gången, men vi kom inte ihåg hur brant den faktiskt var på flera ställen. Och lite klurig att ta sig nedför. Men så värt det. Vi mötte lite folk då och då som var på väg uppåt, men vi var i stort sett själva med att gå nedåt. Vyerna. Naturen. Så galet vackert! Och vädret. Det var mycket bättre än vad väderappen utlovade. När vi kom till stolpe S33, valde vi att gå leden 216 till vänster. Vi satte oss vid den lilla fjälltjärnen och tog fika nr 2 för dagen. Solen värmde och tjärnen var nästintill spegelblank. Mannen ville vila sig gubbvad lite extra, så jag sprang lite fram och tillbaka vid tjärnen. Riktigt nasigt!
Vi gick härifrån röd led 216 mot Mörvikshummeln. Här gick vi inte sist, så det var kul att förnya sig lite. Vi stannade vid en fjällbäck och drack vatten. Det är så otroligt friskt och gott vatten i dessa forsande bäckar. När vi gick mot Mörvikshummeln fick vi delvis samsas med en mängd downhillåkare. De hade inte vaknat på vår väg uppåt, men nu kryllade det av modiga cyklister. Nu var det inte motljus vid Åreskylten längre, så vi tog lite nya foton.
Strax efter kl. 15 kom vi fram till Fjällgården igen. Vi hade nu sammanlagt gått 14,7 km och fått ihop 982 höjdmeter. Det var vi riktigt nöjda med. Detta blev sommarens både högsta och längsta vandring. //Vickan
Här kommer dagens bildbomb:
Ovan: Vi parkerade vid Fjällgården och startade vår vandring uppåt här.
Nedan: I början var det riktigt geggigt…
Ovan: Vi gick led 214.
Nedan: Vacker utsikt om man vänder sig om när man går led 214 uppåt.
Ovan: Man korsar grusvägen ett par gånger. Sista biten upp till Mörvikshummeln går på grusvägen.
Nedan: Från VM8-backens topp.
Ovan: Kabinbanan från Mörvikshummeln.
Nedan: Fikapaus vid Mörvikshummeln och Åreskylten.
Ovan: Utsikt från Mörvikshummeln.
Nedan: Kaffe with a view… Invigde min nyinköpta (här i Åre igår) vindjacka från Peak idag. Väldigt nöjd!
Många skärmflygare vid Mörvikshummeln.
Ovan: Från Mörvikshummeln är det först spänger och en brant trappa, innan stenar och berg blir underlaget till toppen.
Nedan: Vy ovanför trappan.
Ovan: Snöbollskastning på sommaren är alltid lite speciellt.
Ovan: Vi närmar oss Kabinbanetoppen. Där står även den lilla Åreskylten (bild nedan).
Ovan: Från Kabinbanetoppen är det mer eller mindre vallfärd av människor. Not my cup of tea… Men vi hade ju tur att få upp- och nerväg i stort sett själva.
Nedan: Toppstugan på Åreskutan sett från toppplatån.
Utsikt från toppen av Åreskutan. Sjön heter Kallsjön.
Ovan: Jag på toppen.
Nedan: Vädret skiftar.
Ovan: Sveriges högst belägna café hade en alldeles utsökt våffla (bild nedan) med hjortronsylt och grädde.
Ovan: Toppen och alla människor.
Nedan: Nu börjar vandringen nedför.
VYERNA!!! Vid sjön i mitten av bilden ovan hade vi fikapaus nr 2.
Ovan och nedan: Mäktigt och häftigt att se alla skärmflygare.
Ovan och nedan: Fikapaus nr 2. Och även lite fjällöpning för mig.
Ovan: Liten tjej på vackra Åreskutan.
Nedan: Röd led 216 från S33 (stolpe 33 och som är utmärkta på vandringsledkartan)
Dagens bästa vattenpaus!
Nedan: Dagens naturhjärta!
Vi kom tillbaka till trappan ner mot Mörvikshummeln.
Åreskylten är både fin i sig och står på ett otroligt vackert ställe!
