Idag valde vi att springa istället för en toppbestigning (det var otroligt dimmigt). Mannen ville springa kort och platt, så han sprang på egen hand i hytteområdet. Jag vill absolut springa över myren i Fageråsen (en av de vackraste ställena jag vet att springa på!), så jag sprang själv från Skihytta, via Grønskaret till Fageråsen och sedan tillbaka samma väg till Skihytta. Jag brukar inte gilla att springa fram & tillbaka på samma ställe, vill hellre springa en runda. MEN, här är så vackert åt båda håll, så då vill man springa samma sträcka fram och tillbaka.
Jag började vid Skihytta. Det var otroligt dimmigt och första biten är på en grusväg genom skogen fram till Grønskaret. Löparjackan åkte av redan efter 500 m. Det var mycket varmare än det såg ut att vara. Jag hade visst valt fel korta tights. De korvade upp sig när jag sprang (gaah😟). Stannade vid en fjällbäck och blötte tightsen längst ner (lifehack) och så var det problemet över🙏. Dimman lättade under tiden jag sprang här. När jag kom till Grønskaret (efter drygt 3 km), kändes det redan då lite tungt i kroppen. Duttade på skylten. Åt en Nötcreme och drack vatten. Piggnade till lite och fortsatte nu löpningen uppåt i drygt 1 km. Snart kommer en stor myr, som ligger mellan Skurufjellet på Fageråssidan och Trysilfjellet och Stensæterkanken på Trysilsidan. Det är en ”ramp” byggd över myren, vilket känns oerhört tacksamt. Det var ofantligt mycket hjortron här (dock röda än). Det är verkligen lycka in i själen att springa här🥰! Efter myren är det inte jättelångt till Fageråsskylten. Touchade skylten, åt en Nötcreme och drack vatten. Nu var det totaldimma över Fageråsen.
Molnen började komma in över Fageråsen när jag sprang på myren första gången. När jag korsade myren på tillbakavägen kom molnen fort. Det kändes nästan som att molnen jagade mig. Det var en mäktig och häftig känsla att vara helt själv på fjället med molnen som drog in. Det är tydligt vart man ska springa, så jag var aldrig orolig för att inte hitta rätt. Jag njöt. Kände mig lugn och lycklig. Det är de här stunderna man lever för (ja, och såklart en massa annat😉). Just här och nu. Andas in. Andas ut. Njut. Spring. Lite blå himmel visade sig på himlen och det såg faktiskt ut som ett hjärta.
Jag kom tillbaka till Grønskaret igen. Touchade skylten, tömde skon på en sten och sprang vidare. Började bli riktigt trött. Stannade till efter 1 km och åt en ny Nötcreme. 2,3 km kvar. Fick kämpa sista biten. Mycket pannben, även om jag faktiskt njöt också. Detta var mitt tredje löppass på fem dagar, vilket inte hänt på över ett år (sedan skadan i maj 2022). Dessutom två toppbestigningar. Jag har dessutom inte sprungit så här långt på över 14 månader. Det kändes som en stor seger att toucha handen på Skihyttaskylten när jag var tillbaka igen✌️. 11,4 km och 199 höjdmeter. Mer än nöjd! Och stolt över mitt pannben på slutet. Runnershigh!
Jag hade alla väder på löpningen idag, utom snö och hagel. Molnigt, dimma, regn, sol, solregn, blåsigt, vindstilla, kallt och varmt. Vädret skiftar mycket och fort på fjället.
Skihytta restaurang var öppen🙌, så jag beställde en afterruncoffee och en våffla. Behövde påfyllning av energi innan jag tog mig hem från Skihytta. Sååå gott. Smakade gudomligt. Nu var dessutom solen framme, så den värmde gott på uteserveringen.
Defintivt sommarens bästa löprunda! //Vickan
Bildbomb från dagens fantastiska runda:
Ovan: Trysilfjellet bakom dimman.
Nedan: Neråt dalen i dimman.
Ovan: Grusvägen mot Grønskaret i mulet väder.
Nedan: Vattenpaus deluxe.
Ovan: Touch på Grønskaretskylten.
Nedan: Backen upp från Grønskaret.
Ovan och nedan: Skurufjellet
Ovan och nedan: Trysilfjellet i bakgrunden. Molnen drar in…
Ovan: Handtouch på Fageråsenskylten.
Nedan: Energipåfyllning med Nötcreme.
Ovan: Skurufjellet bakom mig och molnen som ”jagar mig”.
Nedan: Trysilfjellet i dimma framför mig.
Ovan och nedan: Grusvägen mellan Fageråsen och Grønskaret.
Dagens naturhjärta är lite blå himmel bland molnen.
Ovan: Handtouch på Grønskaretskylten igen på vägen hem.
Nedan: solregn.
Ovan och nedan: Bilden är tagen exakt på samma ställe som i börja av löprundan. Då såg man inte toppen och dalen (bilden nedan). Väderskiftningarns är många och snabba i fjällen.
Ovan: Så nöjd med att klarat av denna runda.
Ovan och nedan: Skihyttan restaurang. Energin var slut, så det var gudomligt gott med afterruncoffee och våffla efteråt. Dessutom satt jag utomhus i solen. Najsigt!
