Igår kväll firade vi en av mina bästa vänner som har fyllt 50 år. Tjejfest som höll på fram på småtimmarna. En fantastisk kväll, som gav skrattkramp i kinderna. Fördelen med att dricka alkoholfritt, är att man är pigg dagen efter och kan springa milen med mannen som vi önskade. Vi hade tänkt att springa på eftermiddagen, men eftersom det skulle bli kraftigt åskoväder valde vi att springa en timme efter frukost.
Det var galet hett ute när vi sprang. Jag var tvungen att rulla upp linnet för att det skulle fläkta mer på kroppen. Vätskan gick åt och jag hade behövt ha mer med mig. Det verkligen gassade. Första 4,5 km kändes så himla lätt. Flow i ben och andning. Värmen kändes inte som att det påverkade mig. Svetten rann och allt kändes bra. Sen vände det. Andningen blev tung och lite pipig, vilket den inte varit innan. Orken försvann när andningen började jävlas med mig. Jag genomförde de sista 5,5 km med pannbenet typ… Summa av löprundan: flow + pannben = en ok söndagsmil och skön känsla efteråt. Att få känna flow delar av ett passet är lycka, då våren och sommaren i stor sett bara haft tunga pass. //Vickan
Uppdatering: TUR att vi ändrade oss och sprang på förmiddagen. Åskovädret skulle ha kommit kl. 16.00, men det kom med dunder och brak redan kl. 14.00. Och håller på fortfarande kl. 16.30.
