När vi var i Åre för två år sedan fick vi inte gå Blanktjärnsrundan. Naturen var så skadad av det ökade antalet personer som besökte området under pandemin, att naturen behövde vila. Nu får man gå där igen, men med restriktioner om att enbart hålla sig till leden och följa syltar av avspärrningar. Visst var det lockande att gå ner till den gröna tjärnen och ta ett dopp, men vi respekterade såklart restriktionerna till fullo.
Vi körde bil till Vålådalens fjällstation. Där fanns det gott om parkeringsplatser. Vi gick in på fjällstationen och tog ett toabesök och pratade lite om leden vi skulle gå med personal där. Dagens plan var Led 283: Blanktjärnsrundan. Den började på parkeringen, lite snett över vägen från Fjällstationen. Där var det tydliga skyltar med var man skulle gå. I början var det bred stig, nästan som en grusväg. När stigen delade på sig, var det tydligt vilket håll man skulle välja för att gå just Blanktjärnsrundan. Vi gick över en hängbro och in i Vålådalens naturreservat. Leden gick ett tag utmed Vålån, som hade otroligt klart vatten. Vi stannade till vid Nipans vindskydd och njöt lite av utsikten. Efter ett tag kom vi till Matskålsängarna. En fin äng med massor av sommarblommor. Vi gick vidare och hamnade i ”Fjällen”. Där åt vi lunch och det fläktade skönt, så att vi slapp myggen. Härlig utsikt över delvis snöklädda berg. Strax efter ”Fjällen”, började avspärrningarna, då naturen behövde tid för återhämning. Det var tydligt skyltat och cyklar fick heller inte tas med inom detta område. Det fanns snygga cykelställ i stockar, för den som vill ta sig vidare till fots. Så kom vi fram till den grönturkosa vackra tjärnen som vi läst om. Först fick vi bara se den på avstånd, men när vi kom fram till skylten ”Lill-Mårten” var det en fixad stig ner till sjön (men det var badförbud). Otroligt klart och vackert vatten. Den gröna färgen beror på kalket i vattnet. Idag blåste det en del och det var molnigt. Tydligen ska tjärnen skimra extra fint när solen ligger på.
Vi tog en kaffepaus här. Naturligtvis blev det även kanelgifflar, som är ett måste😉 när vi vandrar. Emellanåt blev tjärnen grönare kändes det som. Fint med lite snöklädda berg i bakgrunden. När kaffet var urdrucket fortsatte vi rundan. Nu blev den mer kuperad. Vi gick en bit utmed den grönturkosa vackra tjärnen, innan leden vände om tillbaka mot Vålådalens Fjällstation. Nu blev skogen lite annan. Det var mycket uppför ett tag och stigen bestod mest av rötter och stenar. När det började gå nedför igen kom det många små fina myrar med spänger och otroligt mycket hjortron och ängsull.
Leden skulle vara 12,2 km, men min klocka mätte 13,4 km. Då gick vi i och för sig från Fjällstationen och tillbaka till den. För oss tog det 4 h. Vi går ganska lugnt och jag stannar mycket och tar foton. Vi tog en lunchpaus och en kaffepaus.
Vi fikade på Fjällstationen innan vi åkte hemåt igen. Vi stannade till vid två små vattenfall – Ingeborgfallet och Vålåforsen – som vi hade sett på vägen dit. //Vickan
Här kommer en bildbomb från dagen:
Nedan: Så här bred var stigen i början.
Nedan: På andra sidan hängbron var denna skylt.
Tydliga skyltar så fort det blev ett stigkors.
Ovan: Nipans vindskydd
Nedan: Utsikten från Nipan.
Strax efter ”Fjällen” kom dessa skyltar om särskilda regler och vandringen blev mer begränsad. Viktigt att respektera, även om man ser fina Kodakmoments utanför avspärrningarna…
Nedan: Hej hej i Matskålbäcken.
Ovan: Man fick gå ner till sjön, men tyvärr inte bada i den.
Nedan: Klart vatten i sjön.
Ovan: Wow så grön sjön var i vissa vinklar.
Nedan: Här vände leden tillbaka igen.
Nedan: Dagens naturhjärta!
Nedan: Jag och ledkryss…
Nedan: Tillbaka på hängbron igen.
På vägen hem stannade vi till vid två små vattenfall som vi sett på ditvägen.
