Om man bor granne med start och mål och dessutom är ”gammal” orienterare, så kan man ju inte missa O-ringen 2019. Vi såg till att komma hem idag, så att vi hann ta oss ner till målområdet och spana in alla drygt 20.000 orienterare som sprang. Vägen genom ”min” skog till målområdet kryllade av orienterare. Det var verkligen folk överallt!! Jag hade ett leende på läpparna ända från mitt hem och hela vägen fram. Inser nu att jag saknar detta otroligt mycket. Jag fick hjälpa flera mindre orienterare och visa var på kartan de var. En liten kille fastnade i hjärtat lite extra. Han frågade mig tre gånger och han hade tårar i ögonen. Så mellan hans kontroll 7 och 8 fanns jag i närheten hela tiden. Glömde kolla vilken klubb han kom ifrån, men han hade mörkblå kläder med röd axlar och vitt på bröstet. Hoppas att det gick bra ända in i mål killen!
Jag hade turen att få se Tove Alexandersson när hon kom till sista kontrollen och sedan gick i mål på sin fjärde etapp och även fjärde etappseger. Vilken tjej! Jag fick även se en man som tog sig runt med kryckor, några med gips på armen och en man i folkdräkt. Vilken otroligt härlig blandning av gammal och ung, elit och motionär, snabbspringare och promenerare, glada och ledsna, rena och smutsiga. Jag är imponerad av alla kämpande löpare i hettan idag. På vägen hem fick jag fråga två olika äldre tjejer på engelska om allt var ok. De båda grät i skogen och förstod inte svenska. De fortsatte att springa trots gråt och förtvivlan. Tack O-ringen för en cool upplevelse även från åskådarsidan idag.
En VARM och härlig upplevelse i Yxbacken idag! Och jag fick dessutom vara med på ett hörn eftersom jag fick hjälpa några barn och tala om vart de var på kartan. Det kändes kul och värdefullt! //Vickan
Kolla inbromsningen på Tove Alexanderssons främre fot.
Tove stämplar på sista kontrollen.
En strid ström av orienterare kom till sista kontrollen.
Stekande hett ute idag. Svetten rann bara av att jag gick uppför Yxbacken hem. Igår var sista kontrollen mitt i backen.
