12 veckor ✅

12 veckor har passerat och nästa vecka är det hela 3 månader sedan axeloperationen.

Onödig vetskap om veckan som gått:

🌼 4 m tejp har använts under dessa 12 veckor för att skydda de fem små ärren.

🌼 Veckans serier som jag sett är ”Vad som än händer” (väntar på säsong 2!) och ”The Crown”. (har precis påbörjat säsong 3). Veckans bästa film är ”En oväntad vänskap”. Grymt fin film.

🌼 Lyckan denna vecka har varit att min stora son har tagit körkort. Vi har knappt haft bilen hemma sedan i fredags😉, men han har också hjälpt till en del med skjutsningar, att handla och hämta paket. Det är verkligen en ny era för oss föräldrar också. Men framför allt frihet för honom!

🌼 Jag har jobbat 50% och det har gått sådär. Har fortfarande svårt att fokusera längre sammanhållande tider, så att börja jobba 100 % nästa vecka känns helt overkligt just nu. Men mycket kan ju hända denna vecka…

🌼 Rörligheten blir bättre på vissa delar, men jag är fortfarande inte där som fysioterapeuten skulle önskat. Eventuellt kan axeln vara inflammerad och en ny kortisonspruta skulle kanske behövas. Vill inte mer nu… Har redan tagit 4 sprutor… På måndag har jag återbesök hos ortopeden. Då hoppas jag att få svar på varför rörligheten inte är som önskad och varför jag har fortfarande har värk.

🌼 Mitt mål med att springa 25 km/vecka har jag uppnått sedan jag började springa. Ja, inte första veckan, men sedan har jag ”sprungit ikapp” de missade kilometerna från den veckan.

🌼 Veckans mest kluriga och mest frustrerande var när jag skulle få av mig träningskläderna efter torsdagens löppass. Jag hade tagit på en t-shirt utanpå underställströjan, eftersom det var lite mer än -10 grader. När jag kom hem och var svettig gick det inte att få av sig t-shirten eller underställströjan. Jag höll ärligt talat på i över 25 minuter. Sedan gav jag upp och satte mig för att vänta på att en av sönerna skulle komma hem. Det behövs inte mycket hjälp, men jag måste få ut vänsterarmen ur tröjans armhåla. Sjukt frustrerande att inte klara detta själv efter så lång tid. I helgen fick jag ganska enkelt på mig en vanlig sportbh, men trots hjälp fick jag inte av mig den. Fick dra sönder den lite för att komma ur. Jaja, man lär sig av sina misstag. Ingen mer t-shirt när jag är själv och sportbh utan knäppe får jag vänta med länge till.

🌼 Jag är glad för alla som kan åka längdskidor att det är mycket snö och fina spår i vår skog. Men jag längtar galet mycket efter snöfria skogsstigar. Nästa vinter hoppas jag att min axel tillåter längdskidåkning, men nu är jag lite trött på att springa på samma vägar och stigar hela tiden. Jag vill springa fritt, över rötter och stenar, på små smala kluriga skogsstigar och känna lukten av skogen. Våren, det är dax att komma nu!

🌼 De stunderna jag helt klart mår bäst av är när jag springer eller går promenader i skogen. Då spelar det ingen roll att jag är seg i huvudet av för lite sömn eller har svårt att fokusera. När jag springer rensas hjärnan och jag får ny energi. Skogen ger också ny energi. Och dagsljuset är underbart att få utomhus varje dag.

🌼 Dagens löprunda blev på gångvägar. Härligt med sol, men det var mycket kall blåst. Det var bara -5 grader, men det kändes säkert som -15 när jag väl var ute. Jag frös faktiskt från början till slut om hela kroppen pga blåsten, utom på två ställen: fötterna och midja. På fötterna hade jag ullkompressionsstrumpor och mina Asics Nimbus Winterazed. Underbara skor! Vid midjan möttes ju alla lager nerifrån och uppifrån, men Flipbeltet gjorde också så att jag var varm där. Trots kylan blev det drygt 7 km in på måbrakontot, för att springa blir jag alltid glad av! //Vickan

vinterlöpning

winterrunning

löpning

asics gel nimbus 21 winterazed

No Comments Yet

Leave a Reply

Your email address will not be published.