”Bugg i mitt system”

Jag fick ihop sammanlagt 111,6 km löpning i februari och känner att det nu är skönt att komma in i mars. Det har verkligen varit en månad som varit ups and downs. Kortisonspruta, antiinflammatorisk medicin, ben som inte vill vad överkroppen vill, börjat jobba 100%… Men det har också inneburit mer rörlighet i axeln tack vare sprutan, sovit lite lite lite bättre, kunnat springa lördagsmilen med vännerna samt kan ta på och av en t-shirt själv✌️.

Alla löppass förra veckan resulterade i kramp i vaderna och tokstumma lår. Efter en uppförsbacke kunde jag inte ens springa vidare, utan var tvungen att stanna. Likaså blev det idag. Så galet galet frustrerande, när allt annat i kroppen känns bra vid löpning. Men benen är ju ganska avgörande för att få till det🙃. Jag har testat att springa på olika underlag, med olika skor, på olika tider på dagen, sprungit i olika hastighet samt på plant eller backigt underlag. Problemen kommer oavsett, men definitivt mest i uppförsbackar. Min enda teori om varför det blir så här konstigt och lite oroande är biverkningar på den antiinflammatoriska medicinen (Etoricoxib Brown, 60 mg), som jag började äta i måndags förra veckan. Det är den enda förändring jag har gjort. Löpningen är ju min terapi, mitt sätt att orka med, min ljuspunkt, min energiboost. När den inte flyter på, så blir det en ”bugg i mitt system”…

Är det någon av er som har erfarenhet av detta jobbiga fenomen och som kanske har en förklaring till mig?! //Vickan

Löpning

Fick stanna flera gånger för vadkramp och stumma lår.

Vadkramp

Bankar igång låren lite…

Stumma lår

Trots att det är riktigt tufft att springa just nu, så får jag ändå ut något av det. Naturen. Solen. Frisk luft. Känslan efteråt. Och så tränas ju pannbenet lite extra. Eller ganska mycket extra faktiskt! H

Vickan

 

25 kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras