Sista dagen i Hemavan gav oss strålande sol och blå himmel☀️💙. Vilken dag!
Det ”blixtrade till” i min vänstra fot i morse, jättekonstigt och lite obehagligt. Precis som att något gick av, men foten har full funktion. Detta gjorde att vi inte vågade oss på någon långvandring, så vi tog gondolen upp och gick sedan upp till Storkittelhobben igen. Mannen gick ner till Kobåset och jag satt kvar på fjället och njöt av vyerna, vädret och tystnaden i 1,5 h istället. Många timmar på fjället, men så mycket härligare att sitta still där än i boendet. På vägen ner landade en helikopter vid Storkitteltjärn och ett brudpar kom ut. Vi stod kvar på fjället för att inte vara i vägen och många runt omkring oss gjorde samma sak. Vinden gjorde så att vi hörde hela vigseln upp till oss på berget. Häftigt att få se en vigsel på fjället. En riktigt härlig sista dag i Hemavan med bästa tänkbara väder. 6 km, 421 höjdmeter och 12.500 steg blev dagen för mig. Mannen fick betydligt mer.
Vi trånade mot Daalåejvie-toppen, som vi aldrig fick uppleva igår. Då har vi kvar den till nästa gång vi kommer till Hemavan… //Vickan
Se gärna Händelser på Instagram (finns sparade under en egen flik ”Hemavan-24”), där det finns lite filmer från dagen och övriga veckan.
Alltså himlen! Och vädret!
Det kändes bra i foten hela tiden, men ville försöka vara lite klok och inte äventyra något. Så vi tog det mycket lugnt idag och jag vilade en hel del.
Fikapaus with a view
Lugnet som infinner sig i kroppen när jag är i denna vackra fjällmiljö, är helt fantastisk.
Bilderna ovan och nedan är på toppen vi aldrig kom upp på igår.
Nedan: Toppen av Storkittelhobben, 1135 möh.
Sista dagen i Hemavan och sista toppen jag hann bestiga.
Jag glömde min lunch hemma i boendet, så det var tur att jag hade lite extra fika med mig.
Satt och njöt av fjällvärlden i drygt 1,5 h medan mannen vandrade vidare. Jag såg hur han blev mindre och mindre ner mot Kobåset.
Min vy var helt underbar. Tänk att bo med en sådan utsikt…
Mannen är på väg upp till mig igen.
Det här är paradiset…
Lilla jag i stora fjällvärlden.
Här står jag och trånar efter Daalåejvietoppen.
Tänk att vi fick ”närvara” på en vigsel på fjället. Vi var en hel del fjällvandrare som stor runt om på fjället och bevittnade hela vigseln. Varma lyckönskningar till brudparet!
