Förra söndagens mil var typ en katastrof. Tufft med andningen, stockar till ben, fick gå i alla uppförsbackar och stanna flera gånger för att andas. Pannbensträning från steg 1. Löpningen var tyvärr ingen njutning alls, däremot kändes det kanonbra i kroppen efteråt. Så till dagens mil. Vilka k o n t r a s t e r ! !
Dagens mil var betydligt mer kuperad. Jag försökte medvetet springa lite lugnare, men genomsnittstiden blev ungefär densamma som förra söndagen. Idag sprang jag i alla uppförsbackar, jag behövde inte stanna en enda gång för att andas och pannbenet behövdes inte till ett enda löpsteg. Hur är det möjligt att kroppen kan reagera så galet olika med bara en veckas mellanrum? Idag var det njutning hela vägen och vädret gjorde det ju inte sämre direkt, knallblå himmel och sol.
Förra vecka kände jag mig som en krigare, idag kände jag mig som en segrare. //Vickan
Nedan till vänster förra söndagens mil och till höger dagens mil. Ingen större skillnad på tempot, även om jag försökte dra ner på det medvetet idag. Höjdökning är dock stor skillnad.
Skalorna till vänster är olika. Förra söndagens mil (till vänster) står det 60 högst upp på skalan. Dagens mil står det 150 högst upp på skalan.
