Mitt paradis

Nu är vi här igen. I mitt paradis. Vyerna här på Skurufjellet ut över Trysilfjellet är magiska. Med blånande berg efter varandra. 360 graders vyer. Här känner jag mig totalt lugn och harmonisk. Jag blir aldrig mätt på dessa vyer, utan vill bara ha mer och mer. *Drömmen* är ju att ha ett alldeles eget hus här högst upp i Fageråsen med panoramafönster ut över dessa vyer. Men det kommer nog för alltid att vara en dröm.

Efter 7 timmar i bil var det galet skönt att komma ut på fjället och gå ur kroppen. Vi startade extra tidigt hemifrån för att hinna ut skapligt. Vid 15 parkerade vi bilen vid Fageråsens topparkering och gick sedan upp till Skurufjellets topp (1044 moh). Vi var helt ensamma. Otroligt lyxigt att ha hela fjället för oss själva. Molnigt och soligt om vartannat. Det blåste en del och det var skönt med långbent och långärmat. Vi gick sedan vidare ner mot Skurufjelltønna (982 moh). Här fikade vi med hemmagjord muffins och kaffe. Mums. Dagens runda blev på 5 km och med en höjdökning på 192 m.

Det är femte gången inom ett år som jag är i Trysil. Vi har haft fyra olika boenden. Visst borde jag ha ett eget boende i Trysil😜?!?

Vi kommer att vara här i Trysil i fyra dagar och det blir tyvärr inga löprundor eller branta uppförsvandringar pga av min skada i hamstringsfästet. Det känns lite av tortyr att inte få springa när jag är här i mitt älskade Trysil, men samtidigt är jag lycklig över att få vara i fjällmiljö. Jag väljer att fokusera på lyckan! //Vickan

Vi startade här i Fageråsen och gick blåa rundan som visas nedan.

Här nedan stod jag i slutet av mars och försökte ta mig upp på Skurufjellet när det var fullt med snö. Det gick inte alls, vi sjönk ner djupt i snön på nästan varje steg.