Dagens pass i rehabplanen var 25 min löpning i ett svep. 25 min, det längsta jag sprungit sammanhållande tid sedan i maj🙌. Idag blev det faktiskt löpning på löpbandet, på grund av att det både regnade och skulle hinna bli mörkt i skogen.
Jag väger sex kilo mer nu än i maj, när jag sprang sist. Det är många extra kilon att bära på. Tänk att man har en ryggsäck på sig med sex liter mjölk i. Det låter ju helt sjukt mycket. Tyvärr har ju träningen varit minimal sista fem månaderna på grund av både hamstringsskadan och karpaltunnelsyndromet. Jag har varit begränsad både i vänster ben och höger arm. Jag som är van att träna mycket och oftast fem dagar per vecka, har nu på grund av omständigheter jag inte kan rå på, varit så galet mycket mer stillasittande och orörlig än jag önskat.
Jag har fortfarande skydd på handleden när jag sover och ska ha det i en månad till. Jag känner av i handen om jag använder handen mycket eller bär tungt. Jag kan inte heller träna med tunga vikter i händerna. Men det är ändå så mycket bättre än i somras🙏.
Att kämpa sig av med vikt när man fyllt 50 är fasen inte lätt heller. Jag är inte alls överens med kroppen om att den är 50 år, när jag egentligen känner mig som 35… Jag kommer absolut inte att ge mig, men det känns som mycket att kämpa emot just nu. Men jag är en kämpe och ger sällan upp. Önskar nu bara att den krokiga vägen snart rätar ut sig.
Jag är i alla fall riktigt glad över att kroppen höll för dagens 25 min löpning på löpband. Det känns definitivt som ett steg i rätt riktning! //Vickan
