Toppbestigning av Mullfjället 1031 möh

När vi var här i Åre för två år sedan besteg vi Mullfjället. Vi startade i sol och när vi närmade oss toppen, så drog tät dimma in. Vi såg absolut ingenting. Vi fick gå ett ledkryss i taget för att ta oss framåt. Idag var det dax för ”revansch”. Vi ville se vyerna i klart väder från Mullfjällets topp.

Idag startade vi i sol igen. Vi parkerade vid Duveds Linbana. Vi gillar ju att vara tidigt ute, så vi startade att gå redan kl. 08.20. Leden 203/205 börjar med att gå en slingrig grusväg uppför slalombackarna till linbanans topp. Det var 2,5 km på grusvägen. Den är bitvis riktigt brant. Det var riktigt fint med sommarblommor utmed vägkanten. Luften stod stilla. Svetten rann, men inga mygg faktiskt. När vi kom upp till linbanans topp satte vi oss på en klippa och tog en kaffepaus. Vi hade utsikt över Helags (som vi även såg från Mittåkläppen när vi var i Funäsfjällen). Magiskt vackert.

Vi fortsatte sedan vandringen upp på Mullfjället. Nu blev det istället fjällstig och underlaget var riktigt blött och geggigt. På vissa partier var det svårt att komma förbi. Här hade vi verkligen önskat spänger. I Sälen är de riktigt duktiga på att ha spänger på blöta partier. Hoppas att Åre tar efter snart, för det var lika blött och geggigt för två år sedan när vi gick här. Vi kom till en bäck och passade på att dricka gott porlande vatten. Strax efter bäcken delar sig leden. Vi hade tänkt gå 203, men den var alldeles för blöt och geggig så vi valde 205 istället. Vi kryssade fram på stig, mellan tuvor och stenar på blöta partier, över berghällar och följde ledkryssen. Ledkryssen står ganska tätt och det är lätt att veta vart man ska gå. När led 205 viker av uppåt och åt vänster står det skyltar. De är lite slitna och svåra att läsa på, men har man sett kartan innan, så fattar man ju att man ska vika av här. Ledkryssen fortsätter hela vägen upp till toppen. Stort like på det!!

Det är helt annan fjällflora här än vad vi hade i Funäsfjällen för några veckor sedan.

Vi kom upp till Mullfjällets topp (1031 möh) och var helt själva. Vi njöt av vyerna, jag sprang lite fram och tillbaka där på toppen, vi åt lunch och bara satt och njöt. Vi var på toppen i drygt en timma. Vart är alla andra människor? Vi är i och för sig superglada för att få ha fjället för oss själva. Det är så häftigt att få uppleva denna frihet. Jag känner mig otroligt liten i all denna mäktighet, fast på ett bra sätt.

Strax efter 11 kände vi oss klara och började vandra nedåt igen. Fortfarande inga andra människor. När vi kommit mer än halvvägs ner kom det första paret med en lös hund. Sedan mötte vi kanske 10 personer till sammanlagt. Vi var otroligt förvånade över att det inte var mer folk så här i mitten av juli.

Det kändes i låren på grusvägen ner till Duved. Solen sken skönt och det fläktade lite. När vi kom er till bilen igen stor Garminklockan på 11 km. För oss tog hela turen 4 h 40 min. Men då var vi på toppen i drygt en timme. Och många fotostopp blir det 😉. Det är nästan inga platta partier. Det går i stort sett bara uppför respektive nedför, till skillnad från igår när det mestadels var platt underlag. Mullfjällets topp är väl värd att besöka. Se bara till att ha bra skor som klarar väta och lite hala geggiga partier. //Vickan

Här kommer dagens bildbomb:

Ovan: Här startar leden, på grusvägen uppåt precis vid starten till Duveds Linbana.

Ovan: Fikapaus på berget ovanför Linbanans topp. Utsikt mot Helags.

Nedan: Från Linbanans topp var det geggigt och blött en ganska lång bit. Man fick kryssa, hoppa, sjunka ner, halka och vingla sig fram…

Nedan: Leden gick över en forsande bäck. Strax efter bäcken delar sig leden. Vi gick rakt fram, då den som gick åt vänster var alldeles för blöt.

Nedan: Uppe på toppen i klart och vackert väder. Där finns en liten stuga att gå in i och fika om man vill. Vi åt i den sist vi var här, då vädret var blåsigt och dimmigt. Tyvärr var det jätteskräpigt i stugan idag. Även utanför stugan låg en massa konservburkar och annat skräp. Vi blir så ledsna att folk inte respekterar naturen mer. Varför fjällvandrar man om man inte bryr sig mer om naturen än att slänga konservburkar här och där? Vi tog faktiskt med oss det skräp som fick plats i våra ryggsäckar, men tyvärr fanns det fortfarande skräp kvar. Vi satt utomhus och åt vår lunch.

Ovan: Toppen åt andra hållet. Vacker utsikt över Åreskutan, Åre by och Åresjön.
Nedan: Jag hade mer spring i benen, så medan mannen vilade sprang jag fram och tillbaka på toppen. Älsk på att springa till dessa vyer.

Nedan: Efter en timme helt själva på toppen, började vi vandra nedåt igen.

Nedan: Årefjället och Åre by.

Nedan: Mannen har tyvärr problem med en vad och behöver stanna och vila den emellanåt. Eftersom jag liksom aldrig får nog av fjället, så passar jag alltid på att springa fram och tillbaka samt upp och ner när han vilar.