De sista löppassen har jag fått avbryta för att kroppen inte riktigt samarbetar. Det frestar på psyket att inte kunna genomföra det som man gillar mest och sina tänka planer. För att kunna springa så längt som jag hade tänkt, valde jag idag att springa på löpbandet. Plant underlag och nära hem 😉 om det inte skulle fungera. Målet var att hålla ett jämnt tempo genom hela passet och att springa 5 km. Det kände bra. Riktigt bra för att vara just nu. Så jag valde att fortsätta till 45 min istället. När jag kom till 45 min var det inte långt kvar till 8 km, så jag ändrade mig igen… Vid 8,1 km valde jag att stanna för att inte utsätta foten för för mycket belastning. Det är det längsta jag har sprungit sedan 1 oktober-23. Det känns fantastiskt bra. Och denna gång var det inte kroppen som sa ifrån, utan jag som valde att sluta trots att jag skulle han kunnat springa vidare. Den känsla alltså! //Vickan
