I torsdags förra veckan kl. 15.48 kom telefonsamtalet som jag har väntat på sedan i november… En HR-person på Omställningsenheten ringde upp och erbjöd mig mitt jobb tillbaka. Jag tackade JA direkt i telefon. Så från och med februari är jag åter tillsvidareanställd på heltid och får bryta mina nya ”softgirl”-rutiner med att vara hemma på heltid😉 (alt. arbetslös).
Det har varit en omtumlande tid efter uppsägning, livet som arbetslös, a-kassa, behövt söka jobb som jag inte vill ha, ovisshet, fått ut nästan bara halva min tidigare lön, frustration över hur regionen hanterat hela ”penga-spar-situationen” och en stress över hur det kommer bli om jag inte skulle få jobbet tillbaka. Jag har dessutom fått tacka nej till en utbildning som jag jättegärna ville gå på universitetet, då jag inte fick ha a-kassa samtidigt som jag pluggade på distans under några veckor (endast 7,5 hp). Jag har under mina arbetslösa veckor (månader) lärt mig mycket om hur det funkar med arbetsförmedling och a-kassa. Jag ser stora möjligheter till förbättringar av systemet, men det är inget som jag tänker gå in på mer om här.
Jag landade i uppsägningen genom att åka två dygn ensam till fjällen i grannlandet. Läs mer om det HÄR.
För att fira att jag åter är anställd och får börja jobba igen (och får en lön!), så beställde jag direkt nya löparskor (faktiskt på mannens ”uppmaning”). Nya löparskor är alltid en dröm, det är som att springa på moln. //Vickan
