Nu kan jag säga check på 7 veckor sedan operationen. Jag trodde verkligen att jag skulle fungera som vanligt vid det här laget. Men si där hade jag fel… Jag tycker att vardagen fortfarande är ganska meckig, även om jag klarar fler och fler moment. Men allt tar sååå lååång tid. Och ibland gör det så galet ont. Kanske är vecka 8 vändningen? Som vanligt numera kommer innehållet till inläggen under mina skogspromenader. Likaså idag.
Nyår
Ett nytt år är äntligen här. Ett år som förhoppningsvis kommer att innehålla en massa frisk träning för armar och axlar. Ett nyår är en nystart. Ett nyår inger förhoppningar. HÄR kan du läsa om mina tankar inför träningsåret 2021. Jag har även sammanfattat året 2020 i två inlägg: Löparåret 2020 och Träningsåret 2020.
Sömn
I natt har jag sovit för första gången. Och dessutom några timmar i sträck. På 7 veckor!!!! Fattar ni?!! Jag har fått sova för första gången på 7 veckor! Jag har äntligen ett lugn i kroppen idag, som jag inte haft sedan 16 november. Min teori är att det måste vara tabletterna som är ur kroppen skapligt mycket nu. För allt började efter operationen och jag har proppats med tabletter. Nu hoppas jag innerligt att detta inte var en engångsgrej, utan att jag får sova från och med nu.
Värktabletter
Jag kunde ju inte öka dosen på värktabletter dagarna innan julafton, då jag blev jättepåverkad av biverkningarna. Sedan dess har jag inte känt någon skillnad på värken. Så jag började trappa ner tabletterna efter julhelgen. Kanske inte tillräckligt många dagar med nedtrappning, men jag kände starkt att jag ville börja nya året helt tablettfri. Jag tog alltså sista värktabletten på nyårsafton och sedan dess har jag inte ätit något. Jag har inte haft mer värk i axeln, men däremot huvudvärk, lite yrsel och flera blodtrycksfall när jag rest mig upp (vilket jag aldrig har annars). Jag har fortfarande ingen direkt matlust, men magen har börjat kurra när jag borde vara hungrig.
Hårtvätt
Idag var även första gången jag fixade att tvätta håret själv. Friheten och lyxen att klara sig själv är fantastisk!
Dagarna
Mina dagar ser väldigt likadana ut. Jag har oftast ingen aning om ifall det är vardag eller helg. Eftersom allting tar längre tid än vanligt, är det en bra sak med att vara sjukskriven så att man inte behöver känna onödig stress för att hinna med alla moment. Jag kan fortfarande skratta åt vissa saker som tar sådär onödigt lång tid och är extra krångligt. Som att ta på sig underställ och sedan träningstights till exempel. Haha, det är så supermeckig att bara göra med vänster hand. Alla dagar innehåller definitivt 3 rehabpass och 2 promenader.
Fysisk aktivitet
Rehabpassen tar längre tid nu, då antalet övningar ökas hela tiden. Denna vecka har jag lagt till statisk styrka utöver alla rörlighetsövningar. På förmiddagarna går jag alltid ett långpass i skogen. Det är min bästa ”medicin”. Ett långpass är numera någonstans mellan 5-10 km. 5 km skulle jag inte kalla långpass innan, men nu är det så. På kvällarna går jag ett kortare pass på ca 2 km på vägarna. Crunches och benböj fortsätter jag med.
Imorgon ska jag till fysioterapeuten igen. Jag hoppas på att få godkänt för löpning, annars kommer jag att satsa på att köra lite fyspass på motionscykeln (men just motionscykel tycker jag faktiskt är tråkig träning…). Jag behöver få upp pulsen mer än vad jag får på powerwalks.
Dag 51 utan löpning idag…
Omöjliga saker just nu
Att ta på ett tränings-bh känns helt helt helt omöjligt. Eller inte bara känns, det skulle aldrig gå. Förstår inte hur jag någonsin ska kunna det mer. Det är fortfarande meckigt att ta på en tröja. Att köra bil är inte ens att tänka på. Jag skulle inte kunna parera ratten med två händer, inte kunna dra i handbromsen eller växla i vår manuella bil. Att göra en fläta. Jag som alltid har fläta när jag tränar. Kanske tur i oturen att jag inte får springa, när jag inte kan sätta upp håret.
En stark önskan
Jag önskar att jag hade fått någon slags kontakt, koordinator eller vad det kan kallas efter operationen. Jag är en person som inte vill besvära i onödan. Att ringa ortopedmottagningen tar emot, då jag vet att de har mycket att göra. Att ringa 1177 är nästan omöjligt, då väntetiderna är minst 30-40 min långa. Och där känns det också som att jag stör med ”mina små frågor”. För mig är inte frågorna små, men i det stora hela är de naturligtvis det. Jag som aldrig har opererat mig tidigare (förutom kejsarsnitt), har haft ett behov av tips och stöd utan att känna mig påträngande eller att jag tar någon annans plats av hjälp. Jag skulle önska att det fanns en kontaktperson med sjukvårdskunskap på ortopeden som ringde upp mig med jämna mellanrum och kollade hur jag mår och hur det går. Som kan peppa, stödja och ge råd för bästa möjliga läkning och väg tillbaka. För blir jag uppringd, så känns det inte som att jag stör eller tar någon annans plats som behöver hjälpen mer. Det skulle även kunna gå att ringa till denna kontaktperson direkt om så önskas dagtid. Jag tror att en hel del oro och tårar under denna tid skulle ha kunnat tas bort om denna funktion fanns. För jag hade inte i min vildaste fantasi anat att det skulle vara så jobbigt, ta så lång tid och påverka mig så mycket som det har gjort. Jag tror verkligen att detta skulle hjälpa många om denna funktion fanns. Fattar såklart att det är en resursfråga, men samtidigt skulle man ju avlasta andra delar av sjukvården en hel del.
Börja jobba?
Jag kan fortfarande inte köra bil och därmed inte ta mig till jobbet. Egentligen är jag ju sjukskriven till 14/2, men min tanke just nu är att jag ska börja jobba 25 % från och med nästa måndag. Då kommer eleverna tillbaka efter jullovet och det skulle kännas bra att börja så smått då. Eftersom jag arbetar på gymnasiet är det distansundervisning som gäller, så jag kan arbeta hemifrån via datorn. Två timmar per dag känns som en bra början för att känna på hur det känns att jobba, trots att det är en månad kvar på sjukskrivningen. Så jag hoppas att denna vecka fortsätter på ett positivt spår och att sömnen blir bättre, så att jag orkar vara fokuserad tillräckligt länge för att kunna jobba. //Vickan
Ovan första hårtvätten alldeles själv!
Nedan dagens promenad i snö och minus en grad.
HÄR kan du läsa förra veckans inlägg i samma tema.