Löparåret 2019

Löparåret 2019 har varit både tufft och härligt. Jag har sprungit i ”min” skog, i närliggande omgivningar, på andra ställen i Sverige, i grannlandet och utomlands. Jag har sprungit ensam, med mannen, med systrarna, med Runacademy, med Anna och Emil, men människor jag inte känner och med vänner. Jag har blivit jagad av vildsvin och sprungit vilse. Jag har sprungit på sandstrand, på grusvägar, på asfalt, på skogsstigar, på löpband, i strandkanten, i vattnet, på broar, i tunnlar, i mörker och i dagsljus. Allt har sin tjusning!

Kärlek till löpning

Pannbensår

Löpning är fortfarande det jag älskar allra mest. Det får mig att må bra innan, då jag längtar efter att få springa. Det får mig att må bra under tiden och jag känner ett enormt välbehag även efter rundan. Löparåret 2019 har dock varit ett riktigt pannbensår! Sedan i mars har löparrundorna varit tyngre, både med andningen och med benen. Benen har oftast känts som stockar och jag har inte orkat lika långt som tidigare. Från att ha sprungit mellan 8-14 km rundor flera gånger i veckan, har rundorna sedan i mars varit på 5-10 km. Men tyvärr oftast åt det lägre hållet. Jag har fått stanna flera gånger under rundan för att andas djupt. Några gånger har luften tagit slut helt. Jag har fått stanna ovanför i stort sett alla uppförsbackar. Men trots denna enorma motgång, så har jag fortsatt att springa 3-5 gånger per vecka. Jag ville liksom tro att det skulle ge sig någon gång… Jag kände mig mer vältränad än tidigare (i början av mars) och då borde ju resultaten gå helt åt andra hållet istället. Men det vände aldrig…

Jag tog till slut kontakt med vårdcentralen, för det kändes som att det var något fel i kroppen. Jag har nu gjort en massa olika tester och tagit en hel del prover. Allt ser normalt ut och jag har oftast riktigt bra värden och resultat. Vad fasen är det som är fel??? Jag fick till slut testa Ventoline och helt plötsligt kändes det som att jag var tillbaka i mitt gamla jag igen. Jag kunde andas under löprundan, benen kändes pigga och jag behövde absolut inte stanna ovanför backarna längre. Alla rundor med Ventoline har inte känts på topp, men en del. Dock har effekten avtagit och nu på slutet har det känts tungt igen.

MEN, trots tuffa pannbenslöpningar så har jag ändå njutit massor. Förutom att pannbenet har krigat mig vidare, så har jag upplevt många fina löpningar och fått ihop många mil löpning detta år.

Jag nådde inte målet med 100 mil löpning i år, vilket har sina fysiska förklaringar. Härligt att ta med sig det målet till 2020. Jag fick dock ihop 946 km. Nära, men inte helt i hamn…

Mitt löparår 2019

  • Jag startade året på Sri Lanka, då det blev några helt fantastiska löpningar på stranden. Vilken start på året! Tror att det blir svårt att toppa det någonsin igen…Löpning på Sri Lanka
  • Jag har flera vintrar tänkt att jag skulle vilja ha ett par trailskor med dubb till isiga löprundor. Äntligen slog jag slag i saken och investerade i ett par nya skor.
  • En av de bästa upplevelserna detta år är träningsresan med Springtime Travel till Portugal och Monte Gordo. Morgonlöpningarnapå stranden i soluppgång är så magiska att de knappt kan beskrivas i ord – de måste upplevas. Även årets längsta pass blev i Portugal – Bergspasset 14,7 km.
  • Jag utbildade mig till löpcoach hos Runacademy i Stockholm i mars. Otroligt kul! Det fanns på min bucketlist! Jag har nu genomfört två terminer som löpcoach här i Norrköping. Kanonkul. Det ger så mycket energi att få sprida löparglädje till andra motionärer.
  • Familjen besökte Barcelona på påsklovet. I första hand för att se FC Barcelona spela på Camp Nou, men jag fick till löpning i denna vackra stad.
  • Sommaren bjöd på många löpningar på hemmaplan, men även vid Omberg, Göteborg, Hemlingby och Gävle samt strandlöpning i Motala. Dessutom fick vi till systra- och kusinlöpning. Vi bor en bra bit ifrån varandra, så att kunna springa tillsammans hör inte till vanligheterna. Extra kul när barnen vill följa med också!
  • Jag som har varit en badkruka i hela mitt vuxna liv har nog övervunnit det nu tack vare spradande. Det har blivit många härlig sommarlöpningar med ett bad efteråt. Kallast var faktiskt i Varamon i Motala där det bara var 15 grader i vattnet.
  • Vi genomförde vårt fjärde Run of Hope i Ljuraparken. Det är fantastiskt att kunna bidra till att barn får vara barn!!
  • Tyvärr gick ju träningsprofilen Terese Alvén bort hastigt under året. Det kändes självklart att springa för Terese!
  • Jag deltog med 26 varv, vilket blev 10,4 km till Springhjälpen.
  • Jag har sprungit många mil med löparkompisar från vår träningsgrupp @WeRunPeking. Älskar att löpningen ger nya vänner!
  • Sedan i augusti har jag börjat leverera Veckans löppass varje torsdag. Ett intervallpass varje vecka, men naturligtvis kan man välja andra alternativ än löpning till dessa intervallpass. Hittills har det blivit 20 tips på Veckans löppass.
  • Familjen har fått en ny ”familjemedlem” – ett löpband. Det är en dröm jag har haft länge, så det känns fantastiskt kul att vi äntligen har ett eget löpband nu.
  • I mitten på november var jag på en inspirationshelg med Runacademy i Stockholm.
  • Avslutade året med julfirande och skidåkning i vackraste Trysil. Naturligtvis fick jag till två löprundor där. Älskar´t.

I ett inlägg i februari skrev jag om varför jag springer. Läs gärna det! Alla har inte samma anledning eller fokus på sin löpning.

Jag är så TACKSAM att jag trots motgångar i måendet faktiskt KAN springa. Jag är LYCKLIG över att kroppen klarar mer än man tror, även om den har begränsat mig till viss del största delen av året. Jag HOPPAS att jag fortsätter att utmanas och uppleva minnen genom löpningen. Jag har många drömmar och många av dem innehåller löpning.

TACK för 2019! Löparkramar från Vickan

Löparåret 2019

Här kan du läsa om:
Löparåret 2018

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras